annaxtI våras gick jag med i en bokcirkel. Det är min kompis Petra som startade Breakfast Book Club som träffas en gång i månaden på Konditori Vetekatten. Väldigt bra för mig, eftersom jag jobbar i samma kvarter och bara behöver åka lite tidigare till jobbet!
När vi presenterade oss för varandra i början av den första bokcirkelfrukosten lät det ungefär så här: Hej, jag heter Monika, jag läser poesi, och debutanter, ja typ allting utom science fiction. Och nästa: Hej, jag heter Johan, jag läser franska klassiker och allting utom science fiction. Och så vidare tills det bara var jag kvar, och jag sa Hej, jag heter Anna, jag läser nästan bara science fiction.
Eftersom alla tittade konstigt på mig då försökte jag förklara att science fiction är så mycket mer än krig i rymden, som de flesta tänker på när de hör begreppet, och jag lovade att hitta en sf-bok som vi kunde läsa i cirkeln. Det löftet har jag haft ångest för hela sommaren och hösten, för det var jättesvårt!
Science fiction är nämligen en så enormt bred genre. Den kan utspela sig i nutid, dåtid eller i framtiden. Det kan vara politiska romaner, poesi, deckare eller kärlekshistorier, det kan vara allt från humor till thriller. Och lika lite som det måste finnas drakar i en fantasybok behöver det finnas rymdraketer i en sf-bok. Ibland är det både drakar och raketer. Ibland varken eller.
Många berömda sf-författare, som till exempel Margaret Atwood, vill inte att genren ska kallas science fiction längre, eftersom det ofta missuppfattas och begränsar tanken. Själv föredrar jag uttrycket alternativ fiction som man använder för att bunta ihop sf, fantasy, magisk realism, cyberpunk, skräck och andra fantastiska genrer. Men det som är bäst med ordet alternativ är att det säger vad det handlar om, nämligen historier som är skrivna utan att begränsas av vad vi tror är möjligt just nu.
Man kan alltså ta vilken genre som helst, och tillsätta momentet What if … – Tänk om …
Det handlar om idéer, om sätt att spegla och beskriva världen både som den är och som den skulle kunna vara. Eller människan som hon är, eller skulle kunna vara. 0m det var möjligt att vara på fler ställen samtidigt, till exempel. Eller om man kunde klona sig. Eller om man kunde resa i tiden, eller om man visste att jorden skulle gå under nästa vecka. Eller om man levde i en diktatur, eller om staten hade möjlighet att övervaka sina medborgare överallt. Om det fanns robotar som utförde alla tråkiga sysslor. Om forskarna hade råkat göra så att djur kunde tala. Om det vore förbjudet att vara kär. Om man kunde leva i evighet. Om man kunde läsa andra människors tankar. Och så vidare. Tänk om.
Så ni kanske kan förstå min vånda när jag skulle hitta en bok som skulle representera allt detta. Dessutom skulle den vara lätt att få tag på i minst femton ex i bokhandeln, vilket uteslöt nästan alla mina favoriter. Till slut bestämde jag mig för den första boken i Suzanne Collins trilogi om Hungerspelen. Den representerar bara en liten del av allt jag gillar med alternativ fiction, men den är enormt spännande och bra!
I Hungerspelen tänker sig författaren att världen har blivit lite fattigare och hårdare än den är idag, även i väst. Landet Panem är vad som finns kvar av resterna efter Nordamerika, och det består av Huvudstaden och tretton distrikt. Huvudstaden måste hålla de fattiga distrikten i schack, och därför arrangerar man varje år Hungerspelen, där varje distrikt tvingas skicka två ungdomar till en plats där alla får slåss på liv och död inför tv-kameror och miljontals tittare. Bara den sista överlevande får åka hem igen.
Huvudpersonen i boken är Katniss, en sextonårig tjej som bor med sin mamma och sin lillasyster Prim i distrikt 12. Hon jagar i skogen varje dag för att försörja sin familj, men när Prim blir uttagen till Hungerspelen måste Katniss anmäla sig frivillig för att skydda henne.
Här kan du läsa en recension på Boktoka-bloggen.
Trevligt.
Trevligt att du bloggar igen.
AEr det foer att du ska ta det lugnt, eller?
;O
(Skriver paa ett knaeppt japanskt tangentbord!
/northofsweden
TUSEN TACK för dinSF-presnetation!
Jag läser just nu Hungerspelen med min gymnasiegrupp i år2 och de allra flesta är mycket förtjusta i boken!! Vi kör en bokcirkel och diskuterar ett avsnitt i veckan.
Oj Lena jag hade missat din kommentar här. Knaeppt!
Eva-Marie, tack själv! Kul att du gillade den. Och kul med bokcirkel.
Nu kom jag på att jag har glömt att skriva lista som jag lovade. Nytt försök i helgen.