I morse ringde de från sjukhuset där min mamma ligger sen en vecka.
– Vi ska ha en vårdplanering klockan ett idag och du sa att du ville vara med på den.
– Ja, men jag är sjuk idag och vill inte smitta alla. Kan vi ta det i morgon eller övermorgon?
– Nej vi kan tyvärr inte låta din mamma ligga kvar i flera dagar bara för att du är sjuk. Om du inte har så mycket feber kan du komma ändå.
– Men hon kan ju ändå inte flytta hem än på flera dagar, hon är ju jättedålig! Hon kan inte gå eller stå och vet inte ens var hon är!
– Ja men hon är färdigbehandlad här. Vi kan inte ha henne här längre.
Så jag pallrade mig iväg till SÖS och försökte att inte andas på någon. Vårdplaneraren var en vänlig människa, men han kunde förstås inte garantera att hemtjänsten skulle kunna göra ett lika bra jobb som sjukhuset. Eller att hon skulle få rehabilitering hemma.
Jag tänker på hur noga min mamma har varit med att betala skatt i hela sitt 84-åriga liv, och hur viktigt hon tycker att det är att vara solidarisk med de svaga. Sen tänker jag på en del rika människor jag känner som har skatteplanerat hela sina liv, och som har råd att köpa dyr privat vård när de blir gamla. Och jag vet inte vad jag ska säga.
Det är ledsamt. Man skickar hem folk innan det är säkert att de får fortsatt hjälp.
Ja, det är skamligt vad vi gör med våra äldre. Landstinget och kommunen kan skylla på varandra och så landar våra kära i obehagliga mellanrum av ickevård och ickestöd.
Jag har liknande erfarenheter som du, fast med min mormor som blev hemskickad utan hjälp, 91 år gammal med bruten axel och utan möjlighet att klara sig själv. Färdigvårdad av landstinget och kommunen hade ingen lösning, det skulle ta några dagar innen den skulle kunna ordnas. Som tur var kunde mina föräldrar hjälpa henne på heltid eftersom dom är penionärer.
Jag lider med dig och din mamma.
Det borde inte få vara så här.
Eller så borde politikerna tala klarspråk och säga att tyvärr är det slut på trygghets- och omsorgsambitionerna.
Nu är det upp till var och en att klara sig och spara till sin äldrevård.
Just det här att landstinget och kommunen försöker ge varandra ansvaret och skjuter de gamla och sjuka mellan sig som flipperkulor. Det är sånt komplett vansinne.
Och vi ska ALLA den vägen vandra. Fy.
Ädelreformen var väl inte så hemskans genomtänkt. Eller så var det det den var – tänkt. Inte praktiskt genomförbar.
Hoppas att det ska fungera med din mamma ändå.
Tack Cruella, jag ska rapportera så fort jag får lite energi över.
Problemet är att man håller på att montera ned ”välfärden” stegvis men låtsas som att man fortfarande har det och behåller det höga skattetrycket. De som tjänar tillräckligt har ju råd att köpa privat vård vid sidan av, men inte andra. Det vore väl bättre om man t.ex. kunde göra skatteavdrag för privatvård och slippa landstingsvården. Eller till och med få sin vårdpeng att använda på vilken privat vårdgivare som helst.
Och ett äldreboende är inte heller så där vrålande bra. Jag jobbar natt på ett äldreboende . Jag arbetar ensam med 16 st svårt dementa och vårdkrävande boende . Vissa morgnar så har jag ont i magen då jag går hem för jag har inte hunnit med att vara till för alla på ett tilfredställande sätt . Mer nattpersonal är det inte bugeterat för på detta av privata vårdföretag.
Förr så såldes de ut på aktion nu läggs boenden ut på entreprenad. Vet hut!!!