annaxt
För ett tag sen ringde en tjej från UNT (Upsala Nya Tidning) och bad att jag skulle tycka nånting om framåtvända barnvagnar, eftersom skotska forskare nyligen har upptäckt att barn statistiskt sett blir gladare om de får åka med ansiktet vänt mot föräldern.
Min åsikt är att det åks och bärs alldeles för mycket framåtvänt, framförallt med små bebisar och inne i stan. Det verkar som om många föräldrar inte funderar så mycket över om de ska ha framåt-eller bakåtvända vagnar – de köper årets barnvagnsmodell och det är det hela. När de får frågan om de har funderat på att byta ut vagnen helt eller delvis mot bärsjal / bärsele slår de ifrån sig direkt – ”jag skulle inte klara mig en minut utan vagnen”, säger de, men om det viktiga är att ha någonstans att ställa matkassarna kanske man ska ta sig en funderare på hur man prioriterar.
Men såklart finns det föräldrar som har barnet i vagn, till och med framåtvänt, för att barnen själva föredrar det! Min kompis Lena skrev så här till mig på Facebook:
”Man bör väl lyssna på vad barnen vill. Äldsta dottern älskade att befinna sig så att hon såg mig (eller den som fortskaffade henne). I vagnen låg hon vänd mot föraren, i selen på magen hängde hon inåtvänd och myste med hela ansiktet upp mot bäraren.
Yngsta dottern blev JÄTTEarg om man la henne på rygg i liggvagn eller bar henne ansikte mot ansikte i selen – hon skulle ligga på mage i liggvagnen och se sig omkring i världen (och då var hon så liten att hon nätt och jämnt orkade hålla uppe huvudet!). I selen skulle hon hänga med ansiktet framåtvänt så att hon såg omgivningen. Då jollrade hon och var hur nöjd som helst.”
Visst finns det bebisar som gillar att sitta framåtvänt. Jag har haft en som ville stå framåtvänd i vagnen från sex månader och som tjöt som en siren om man försökte få honom att sitta ner eller, o hemska tanke, ha sele i vagnen. Allra bäst trivdes han med att sitta på mina eller pappans axlar, med utsikt över hela världen. Han sov gärna där också, med huvudet lutat mot bärarens. Ungar är olika som sagt.
Så köp gärna framåtvänd vagn. Men glöm inte att fråga bebisen först.
Jag ville ha en sittvagn där man kunde vända barnet åt olika håll men det fanns inte. Så jag fick köpa en framåtvänd mot min vilja. Det tog ett tag för mig att vänja mig. Vet inte vad Bea tycker riktigt.
Jojo: det är ju helt galet att det inte ens finns att köpa. Har du kollat begagnade? Det fanns på min tid (fast det är ju typ hundra år sen nu :)
En väninna har ett barn som hatade att vara bebis. Han var uttråkad vid tre månaders ålder. Babygym, lek med föräldrar, leksaker för den åldern, ingenting funkade förutom en sån hoppgunga. Vadå ligga där när det uppenbarligen fanns en omvärld? Han blev nöjdare när han började krypa, mer nöjd när han började gå. Andra barnet totalt annorlunda. Han låg där med babygymmet, där här var ju helt okej. Nämen en boll, coolt. Fyra timmar med den. Helt nöjd med saker och ting tills han började krypa, nöjd med det också. Nöjd med att börja gå. Inte ett pip ur det ungen medan brorsan hade skrikit oavbrutet i ett års tid ungefär. Samma med egna syskonbarn. Så fullständigt olika.