annaxtSommaren 1984, när M var ett år gammal, vaknade han en natt när vi var på landet och var varm som en kamin. När jag tog tempen på honom nästa morgon hade han 40 grader. Jag packade ner honom i vagnen och rullade snabbt iväg till den enda doktorn på ön, en semestrande barnläkare. ”Ta det lugnt”, manade han, ”och kom ihåg de tre V:na – Vätska, Vila och Värme. Inga febernedsättande piller, för om febern går ner för snabbt kan man få kramper”.
Det där körde vi sen på alla fyra barnen. Aldrig en värktablett. Värme, vätska, vila, citronomslag, frisk luft, c-vitamin och förkylningste fungerade tillräckligt bra. Lökomslag om de hade ont i öronen. Puss och blås och kanske en saga om de fått en sticka eller slagit sig. Det verkade bra både för att bygga upp deras tålighet och immunförsvaret. Inte så att de aldrig var sjuka, men inte lika ofta som en del andra barn och framförallt gick det över snabbt, ofta på en dag
Men varje gång jag pratade med sjukvårdsupplysningen eller vårdcentralen – vare sig jag ringde om ett ovanligt stort myggbett, hosta, pricksjukdomar eller stukad fot, oavsett vad som hade hänt – var det första de frågade, alltid och ofelbart: Har du gett Alvedon?
De första tio gångerna svarade jag nej och blev tvungen att slösa bort flera viktiga minuter på att förklara och försvara mitt beslut att inte ge Alvedon. Efter det svarade jag ”javisst” och kunde gå direkt på de relevanta råden.
Det finns absolut tillfällen när det är rätt och riktigt att ge värkmedicin eller febernedsättande. Men när man pratar med barnsjukvården kan man få för sig att de har andelar i Astra Zeneca. Våra barn är iallafall levande exempel på att man kan klara sig lika bra i stort sett helt utan värktabletter.
Idag hade bland andra DN och AB artiklar om ny forskning som visar att för mycket Alvedon kan orsaka astma. DN:s Karin Bojs skriver också om att febern fyller en funktion.
PS Jag tror inte på Emla heller.
Läs vad andra skriver om feber, Alvedon, barn, barnsjukdomar
Jag fick alltid höra: ”Feber? Duscha honom kallt!”Jag vägrade.
Ha! Det låter som det var ett tag sen. En barsk gammal syster, gissar jag.
Nej, nån pipig tjej – det var grejen på sextiotalet, ungar med hög feber skulle kylas ner. Glass och dusch! Jag höll mig till glassen, vilket förmodligen räddade ungarna från lunginflammation…
Alvedon i smärtlindrande syfte har jag gett öronbarn som skrikit på sjätte timmen. Lugnet som spred sig var välsignat – och av ungens sovande och avslappnade fejs att döma var han tacksam:-)När det gäller feber har jag gått efter om de varit tillräckligt pigga för att åtminstone dricka. Har de det inte – en lågdos alvedon, dricka, vila.Det är klart att febern har en poäng!
Cruella, både feber och smärtstillande har förstås sina fördelar. Jag ville bara säga att man KAN överleva finfint på kanske en Alvedon om året, vilket en del inte verkar tro.
men please snälla alla ni som haft barn som varit friskare än andra, det är bra och det är klart att god omvårdnad och allt det där, men det finns faktiskt väldigt sjuka barn också, små skrutt som blir sjuka hela tiden, och inte bara litet förkylda utan jättesjuka och DET BEROR (i allmänhet) INTE PÅ DÅLIGA FÖRÄLDRAR! Jag har ett barn som varit sjukt ofta, det var ideliga färder till akuten mitt i natten, inläggningar, elände tårar och sorg.Och hur många jävla kommentarer har man inte fått? Av grannar, släktingar, blabla ”men vad konstigt, vi är ute varje dag/äter husmanskost/vegetariskt/ pjoskar inte/ använder aldrig mediciner/använder alltid den eller den medicinen/hälsokostpreparatet/ammar/ammar inte/ samsover/ låter alltid barnet sova i egen säng/har fem hundar och en ko/ går på dagis och våra barn är då alltid friska!” Och så den där misstänksamma blicken ”vad GÖR ni egentligen med era barn???” (utom farsan, han sa det rakt ut ”Men vad GÖR ni egentligen med barnen?”).Hade det nu inte varit så tursamt att vi först fått ett jättefriskt barn som aldrig varit mer sjukt än vattkoppor och inte alls är allergisk och inte ens skulle ha sett ett sjukhus om hon inte haft det här lilla syskonet, så skulle mitt självförtroende varit minus noll.Båda barnen har haft samma miljö, har samma föräldrar, har haft samma ”sunda kost- och livsvanor”. Men det ena har haft mindre tur och sämre gener, livet är orättvist som fan. Bara ett tips från en bitterfitta: möt mindre tursamma med litet ödmjukhet så lägger ni inte mera börda på dem i alla fall. Ett ”nämen det var trist” när ni får höra att grannen tillbringat påskveckan isolerad på barnklinik med att se sitt barn ha j-vligt ont och spy blod, känns faktiskt bättre än ett ”men OJ vad konstigt, är han sjuk igen? ja vi äter alltid kött varje dag och har tv-förbud och våra barn har då aldrig varit sjuka”
Och EMLA är visst bra ibland! Och alvedon också! Och pencillin! Och KORTISON , God Bless det rävgiftet för dess välsignelsebringande egenskaper! Och fan och hans moster, alla hemska saker som finns för att de faktiskt är bra ibland!En kexchoklad en kvart före vaccinering höjer blodsockret och funkar bra (om än placebo?).Men oj vad EMLA är bra när 2 sköterskor försöker sticka en liten jättesjuk en överallt.
Hej Anna! Vad roligt det var att träffa dig och att gå på sumovaxjakt! Hoppas du fick tag i det tillslut.
IT-mamman: detsamma! Nej inget vax, bättre lycka nästa gång.
generell, läs igen så ser du att du läste fel i ilskan första gången. Jag skriver ingenstans att det är föräldrarnas fel att barnen blir sjuka, eller att vi aldrig har haft väldigt sjuka barn, eller att jag ens skulle drömma om att fnysa åt någon med ett sjukt barn. Jag förstår att du är arg som har haft det så motigt och blivit taskigt bemött, men du skäller under fel träd.Jag kan säga precis som du, att om jag inte hade haft fler barn att jämföra med i vissa lägen så hade jag haft noll självförtroende som mamma. Jag är också uppväxt med (och omgiven av) uppfattningen att det är mammans fel om barnen inte mår bra, särskilt när det gäller själsliga åkommor. Om du har läst en gång till nu kanske du såg att jag skriver om det jag upplever som en övertro på, och överanvändning av, vissa mediciner, till exempel Alvedon, penicillin och hydrokortison. Jag har använt alla de där medicinerna när jag har trott att det var absolut nödvändigt, och det har haft önskad verkan varje gång. Men jag tycker att många föräldrar och sjukvårdspersonal är för snabba med att ge dem, och jag tror att det kan vara skadligt i längden. Den frågan diskuterar jag gärna vidare, och frågan om EMLA, som jag tycker används helt sjukt mycket i onödan.