annaxtI våras var jag med på en presskonferens – vi skulle presentera en broschyr om att vara tonårsförälder för stockholmstidningarna. Jag frågade min 18-åring om han ville följa med mig dit eftersom han ändå var ledig från skolan, och det ville han gärna. När vi kom dit fick jag förklara hans närvaro där och fråga om det gick bra att han var med som tyst åhörare. Det var helt ok. Han satt i ett hörn och lyssnade tills det var klart.
Ända sen barnen var små har jag tagit med dem på vissa jobb. I början var det ingen särskild plan med det hela, jag tyckte bara att det var kul och/eller praktiskt att ha med dem ibland. Men med tiden – ju äldre de har blivit – har det känts allt viktigare.
Min mamma tog med mig till jobbet då och då. Till Kamratpostens redaktion där jag satt med på möten, till tryckeriet för att läsa korrektur. Det har säkert påverkat mig i mitt yrkesval, och i min trygghet som arbetssökande och som arbetande.
Alla har inte möjlighet att ta med sina barn till jobbet (vilket säger en del om hur lämplig arbetsplatsen är för människor i största allmänhet), men alla som kan borde försöka någon gång. I England och i USA finns organisationer som arrangerar ”Take your child to work”-dagar – det kanske vore något för oss också.
Som det är nu blir många väldigt förvånade när man tar med sig barnen på jobb, åtminstone i min bransch. Även om de inser fördelarna det innebär för ungarna verkar de tycka att det är lite skumt. Jag funderar på varför. Är det för att vad än man som förälder gör kan det aldrig vara bättre än det skolan eller barnomsorgen gör?
Andra bloggar om: arbete, arbetsplatsen, tonåringar, barn, föräldraskap, föräldrar.
det var jättekul när man fick följa med på jobbet nån sväng. mammsen var skolsyster och hade en cool mottagning, pappsen hade kanske inte världens roligaste jobb (statistiker) men det var roligt att vara på kontor och tejpa och få ett sockerfritt sorbits ur översta lådan.
mina små har varit med en del på våra jobb etc, sovit i trucken, ritat njurar på föreläsningar, fikat (mycket populärt).
men nu har jag tyvärr ett jobb där det inte går. fast stora tjejen har slunkit förbi o hämtat pengar en gång, då blir man så STOLT att få visa upp sin lilla :)
mannen har ofta bjudit hem kostymklädda utlänningar på fika i vårt katastrofstökiga kök då han alltid har barnen på eftermiddagarna. dom brukar bli väldigt förvånade men annars går det visst lika bra att prata business som på restaurang el kontor.
Jag tror att alla dina barn kommer att bli toppenbra presidenter :)
Jag följde med pappa till jobbet på Göteborgs-Posten ibland när jag var liten. Mest spännande var att följa med när han jobbade natt! Har inte tänkt på det men förmodligen har det påverkat mig i mitt yrkesval också!
Man tror att man går sin egen väg men det är nog ganska vanligt att det är föräldrarnas fotspår man trampar i, på ett eller annat sätt. Och det är inget fel tycker jag.
Absolut! Ta med barnen.
Jag fick följa med min far till jobbet ibland. Det går alldeles utmärkt att sitta tyst i ett hörn och roa sig själv. =) Svårare att följa med var det till mammas jobb, en sjukhusmottagning. Men jag var där ett par gånger där med.
Däremot tror jag inte på idéen att ta med föräldrarna till jobbet. Speciellt inte de föräldrar som inte kan sitta tyst i ett hörn.