En god vän berättade om ett möte med polisen nyligen. Han hade varit på ett musikställe och var på väg till en kompis. Klockan var halv tolv på kvällen och han blev plötsligt väldigt kissnödig. Eftersom han är en väluppfostrad man letade han först efter ett nattöppet ställe med en toalett, men just på den delen av Söder där han befann sig är det långt mellan ställena och några urinoarer finns ju knappt kvar i Stockholm längre.
Men han kunde absolut inte vänta längre så han smög in i ett buskigt hörn vid staketet till en skolgård och skulle just kissa mot häcken som var planterad innanför staketet, när han hörde en bil tvärbromsa bakom sig. Han drog hastigt upp gylfen och fick se två unga poliser studsa som gummibollar ut ur bilen.
Min vän brukar alltid vara den som försvarar polisen i våra diskussioner, men när han berättade om vad som sedan hände var han riktigt irriterad.
”De kunde bara ha sagt åt mig att gå därifrån, men istället skrev de ut en böter på 600 kronor. Och så skulle de läxa upp mig! De var som Kling och Klang, korkade och retliga. Jag behövde inte ens vara fräck tillbaka för att de skulle göra bort sig, det klarade de så bra själva.”
Den ena polisen frågade min vän varför han hade tänkt att kissa på en skolgård. ”Förstår du att det går barn i den här skolan? Har du barn själv”, frågade polisen. ”Ja, det har jag” svarade min vän, ”har du?” ”Det kan du fethaja” svarade polisen då.
Eftersom min vän hade blivit förolämpad av det burdusa bemötandet frågade han polisynglingarna om det inte fanns viktigare saker att göra en fredagkväll i stan, med tanke på att folk blir rånade, skjutna och våldtagna varje helg på Södermalm.
Då blev de riktigt upprörda och sa att min vän var så obstinat så att de kanske borde ta med honom till stationen. Till slut lugnade de sig och lät honom gå igen. De kanske kom på att han fortfarande behövde kissa.