Lewis Carroll (1865)

Är alltihop bara en dröm, eller har Alice hamnat på ett teparty i Underlandet för att hon följde efter den jäktade kaninen som var orolig att bli halshuggen om han kom försent till Drottningens krocketmatch?

Sagan om Alice i Underlandet är engelsk 1800-talssatir när den är som bäst. Lewis Carroll var lika kunnig som fantasifull och språket behandlas med kärleksfull galenskap. Det bästa i mitt tycke är sångerna och verserna, som ofta är drömlikt snurriga parafraser på kända förebilder. Här ett stycke ur ”You are old, Father William”:

`You are old, Father William,’ the young man said,
`And your hair has become very white;
And yet you incessantly stand on your head–
Do you think, at your age, it is right?’

`In my youth,’ Father William replied to his son,
`I feared it might injure the brain;
But, now that I’m perfectly sure I have none,
Why, I do it again and again.’

(Fast mitt absoluta favoritcitat är det här, ur en lång vers i uppföljaren ”Trough the Looking-Glass”: I told them once, I told them twice. They would not listen to advice.

Alice i Underlandet är en av de få verkligt tidlösa böckerna. Den kan mycket väl vara lika populär om ytterligare hundra år. Läs hela Alice som e-bok på Gutenbergs-projektets hemsida!

Te med tokig kanin

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *