Skicka vidare: november

Internet alltså! Det är som ett hav fullt med plankton och man själv en bardval: så fort man gapar det allra minsta får man barderna fulla med intressant jox. Eller som att man har fickor fulla med ludd som aldrig tar slut och som är jätteskönt att pilla på och som gör att man aldrig får nånting gjort. Eller nånting annat. Det här är iallafall sånt jag vill dela med mig av.

Intervju med My Skarsgård som blev alkoholist fast hon verkligen, verkligen inte ville det. Den berörde mig mycket och jag kommer nog tillbaka till den.

• Instagramkontot Adopterad i Sverige. Finns även på Facebook. Låter adopterade berätta om sina erfarenheter. Ett av många bra konton på Instagram, får återkomma där också.

atco nov henSara Lövestam i Språktidningen, om varför vissa ord retar oss. ”Nya substantiv, adjektiv och verb tas emot med öppen famn. Men när nya ord knackar på dörren till stängda ordklasser kliar det i språkörat.”

Lars Lindström i Expressen: Fint och vemodigt om att inse att det är över, när ungarna flyttar ut. ”Plötsligt var de borta. De två människor vi levt med under två decennier, i samma familj, under samma tak, väljer att flytta och lämna oss ensamma med ödslighet, två tallrikar i stället för fyra vid middagen, mjölk som surnar i kylskåpet, inga högar av skor att snubbla på i hallen.”

Meghan Trainor – All About That Bass Dels är den kontroversiell, för att den tar upp tjejers kroppar och hur de ska se ut. Jag har tänkt en hel del på det och återkommer med den här också, för jag vill jämföra den med några andra musikvideos. Dels är den också svängig! Och svår att sluta lyssna på!

• ”Om det här är @AndrevWalden’s första steg på vägen att bli en svensk XKCD är jag så sjukt för” twittrade Jack Werner häromdagen, och jag kan bara hålla med. Andrev är personen bakom det magiskt underbara vetenskapliga rojalistiska Rymdslottet, men texten som Jack länkade till var den här: Vad skulle hända om en sexmånaders bebis fortsatte växa i samma takt?

• Och för dig som inte minns vad XKCD är: en serie som handlar om vetenskap. Och annan galenskap. Slutpoängen ser man bara om man håller musen över själva serierutorna. (Det finns tre sätt att hålla en mus över en serieruta, du får prova dig fram.)

My manifesto for fixing the Internet Mikael Kazarnowicz skriver om varför Internet har blivit trasigt, och hur just DU (och han, och jag) kan laga det. Viktig läsning.

atco nov jimwales• På samma not: Why we collaborate. TED-radio om varför, och hur, miljontals människor samarbetar online på olika sätt, ofta helt ideellt.

Långvariga relationer bygger på två egenskaper, enligt forskare som intervjuat en massa gamla stötar som varit ihop länge.

‘Am I being catfished?’ är en lång, rörande, störd och väldigt rolig berättelse om hur en författare konfronterar en person som ger hennes bok ett dåligt omdöme på Goodreads. Och upptäcker att hon hamnat i mörkaste trollskogen.

Så hotas Europa av ultranationalismen. En av de bästa artiklarna om SD, fascism, nationalism och läget i Europa jag läst. Av Henrik Arnstad i DN. ”Bakom det ständiga skällsordet ‘antidemokrat’ ligger en plötslig osäkerhet. Vi är inte längre överens om vad själva ordet ‘demokrati’ betyder, vilket inte är någon slump.”

Tio saker vi verkligen kan låta bli att säga till små barn!

atco nov evidenceThe Evidence on Waterbirth När mitt första barn föddes för 32 år sen ansågs det som krångligt, men inte farligt, att föda i vatten. Sedan dog ett barn under en vattenfödsel och det blev full panik på alla BB-kliniker. Sedan dess har diskussionen gått varm om huruvida det är bra att föda i vatten. Det senaste är en rapport där forskarna mycket grundligt går igenom alla bevis för och emot, och landar med stor säkerhet på för.

• Podcasten Om krisen kommer produceras av DinSäkerhet.se, mina grannar på jobbet. I första avsnittet handlar det om din hemberedskap. I hur många dagar klarar du dig om krisen kommer? Hur länge räcker maten i ditt skafferi? Och hur funkar livet på Manhattan när elen slocknar i en hel vecka? I avsnitt 2 om att agera i kris. När katastrofen kommer vill vi alla vara hjältar. Men vad är det som avgör om vi lyckas? Går det att öva i förväg? Och hur mår en hjälte när lugnet har lagt sig? Intressanta intervjuer och reportage.

• Och på mitt jobb handlade en av de senaste fredagsbloggarna om något liknande: Packa din krislåda! (Har du en krislåda?)

”A.Rab” by Gnucci Skön video av svenska rapparen Ana Rab. Based on a true story.

Allyawan – Samma som mig Mera bra svensk rap! Här av Allyawan.

Skriv på mot bisfenoler. Bisfenoler är hormonstörande ämnen som kan hittas på massa ställen – i konservburkar, kvitton, eller det där vita som vi lagar barnens tänder med. Bisfenol A har i djurförsök kopplats till negativa effekter som problem att få ungar, men också påverkat fosters utveckling av hjärnan och visats störa beteendet hos djuren som fick ämnet i sig under fostertiden. Skriv på Naturskyddsföreningens namninsamling som ska lämnas till miljöministern inför att beslutet ska tas i januari!

Oatmeal om kometlandningen (klicka för större bild)
oatmeal_comet(bonus-oatmeal om bacon)

Ursula Le Guin: We Need Fantasy Because ”Hard Times Are Coming” Jag har sparat det bästa till sist. Ursula, jag älskar dig så mycket.

atco nov leguin

Varsågoda att skicka vidare!

Video

Döden tycker att katter gör livet värt att leva

Ibland blir det helt fel. Som när Döden tog Tage Danielsson med sig härifrån alldeles för tidigt. Kanske behövdes hans poetiska förstånd på en annan planet, men hallå vi var inte alls klara med honom här!

Illustration: Paul Kidby

Ett missförstånd verkar också ha legat bakom det obegripliga faktum att Douglas Adams dog, bara 49 år gammal, på ett gym. Visserligen är det allmänt känt att det är farligt att motionera men Döden kan inte bara komma in på ett gym och knacka Douglas Adams på axeln med sin beniga hand! Det trotsar all logik.

Så fast jag har fått en väldigt positiv bild av Döden genom att läsa Terry Pratchetts böcker om honom så är jag inte riktigt säker på att han har riktigt den koll man skulle önska. Hur kan man annars förklara att han nu även har knackat sin egen levnadstecknare Pratchett på axeln? (En försiktig knackning visserligen, bara ett förebud. Men ändå. Inte okej.)

För fem år sen skrev jag en kom-ihåg-lista till mig själv på bloggen:

  1. Var tacksam för att Douglas Adams har funnits till. En mer fantastisk (och kärleksfull) satir över mänskligheten än ”Liftarens Guide till Galaxen” finns inte.
  2. Maila Terry Pratchett och uppmana honom att aldrig besöka ett gym.

Någon vänlig själ upplyste mig då om att det var bra tänkt, men försent. Redan 2007 hade Pratchett fått diagnosen ”särskilt jävlig alzheimer” och bestämt sig för att att han bara vill leva så länge som sjukdomen inte helt tar över. Vilket har visat sig vara flera år än så länge, men sannolikt kommer han ändå att få en mer bestämd knackning på axeln ganska snart (eller om det blir han själv som knackar på Dödens knotiga skuldra).

Min resa till Terry Pratchetts Discworld (Skivvärlden), började 1995 när den då åttaåriga sonen envisades med att läsa långa stycken högt ur böckerna. I början lyssnade jag bara förstrött och kunde inte riktigt komma ihåg alla namn på det myller av akademiker, nattvakter, vampyrer, häxor, turister, tidsmunkar och varmkorvförsäljare som befolkar Discworld. Men snart började jag fatta skämten och satiren och ville höra mer om hur trollkarlen Rincewind skulle lura Döden ännu en gång, om kärlekshistorien mellan varulven Angua och jättedvärgen Carrot i nattvakten och om Mrs Cake som ser in i framtiden och därför ofta svarar redan innan du frågat.

Pratchetts universum är enormt och det går inte att beskriva det på en dag. Det finns nånting för alla: barn, tonåringar och vuxna. Det är fantasy, humor, tragedi och satir och en djup kärlek till mänskligheten. Jag brukar föreslå att nyfikna börjar med den första Discworldboken, Colour of Magic, och bok nr 17, Interesting Times. Andra favoriter är The Truth, Thief of Time, Nightwatch, Nation och den fantastiska historien Good Omens (Goda Omen) som Pratchett skrivit tillsammans med Neil Gaiman, om en ängel och en demon som tillsammans försöker förhindra jordens omedelbara undergång.

Allt det här var bara en bakgrund till vad jag verkligen ville med dagens text: att skicka er vidare till denna otroligt fina, välskrivna och sorgliga intervju med Terry Pratchett, skriven för New Statesman förra hösten av sf-nörden och feministen Laurie Penny. Vänta inte! Läs!

Men kom tillbaka sen och läs det här ljuvliga stycket ur en annan intervju (det verkar inte vara möjligt att göra tråkiga eller dåliga intervjuer med TP) om hur han tillverkade sitt eget svärd med rymdjärn i:

”His intensely pragmatic approach to learning is graphically demonstrated by a project he recently undertook. Being newly knighted, he felt that he ought to be suitably equipped.

‘At the end of last year I made my own sword. I dug out the iron ore from a field about 10 miles away – I was helped by interested friends. We lugged 80 kilos of iron ore, used clay from the garden and straw to make a kiln, and lit the kiln with wildfire by making it with a bow.’

Colin Smythe, his long-term friend and agent, donated some pieces of meteoric iron – ‘thunderbolt iron has a special place in magic and we put that in the smelt, and I remember when we sawed the iron apart it looked like silver. Everything about it I touched, handled and so forth … And everything was as it should have been, it seemed to me.'”

Snudd på magiskt!

PS Rubriken förklaras i den här wikitexten om Döden, under ”Personality”.

Video

En pöl är inte alltid bara en pöl

Igår skrev jag om att resa i teleportrar och tidsmaskiner. På kvällen tipsade dottern mig om en krönika av Lotta Olsson (en av de bästa bokskribenterna som finns) om att resa i garderober.

Digory och Polly spionerar på morbror Andrew

Det slog mig att hela min längtan efter att resa till andra tider och andra världar väcktes när jag läste Min morbror trollkarlen första gången, när jag var nio eller tio. Det är den första boken i Narnia-serien, och de två barnen i boken hittar en plats där man kan resa till andra världar genom ett system med vattenpölar. I nästa bok läste jag om garderoben som leder till Narnia, och sedan dess har jag, liksom Lotta Olsson, fortsatt att

famla i varje klädskåp och hoppas att det faktiskt ska börja lysa från en lyktstolpe långt, långt bort.

Det finns lika många definitioner av vad fantasy är som det finns kärnor i en pudel och jag ska inte ge mig på att försöka reda ut det här. Däremot vill jag tipsa om vad jag tycker är några av de bästa fantasyböckerna som någonsin skrivits. Flera av dem är också bra om man aldrig har läst fantasy förut och vill hitta en bekväm väg in i den världen. (Harry Potter-böckerna är inte med för att jag inte gillar dem. Game of Thrones är inte med för att jag inte har läst dem.)

  • Min morbror trollkarlen av C S Lewis, och de andra böckerna i Narnia-serienHäxan och Lejonet, Hästen och hans pojke Caspian, prins av Narnia, Kung Caspian och skeppet Gryningen, Silvertronen och Den sista striden.
  •  

  • Trollkarlen från Övärlden av Ursula K LeGuin  är den första boken i serien om Övärlden, och den jag gillar allra mest. Den handlar om den unge Sparvhök och hans svåra väg till att bli en sann människa och trollkarl. De andra böckerna är Gravkamrarna i Atuan, Den yttersta stranden, Tehanu, Berättelser från Övärlden och Burna av en annan vind.
  •  

  • Sagan om Ringen-trilogin och Bilbo av J R R Tolkien. Börja gärna med Bilbo, den är mer som en saga. Och ett tips när man läser Ringen-böckerna är att kisa med ögonen när det kommer långa stycken om rimfrostiga bergsstigar, månljus som spelar på gräs och liknande. Dialogen och intrigen är på många sätt oöverträffade, men i naturskildringarna kan det bli gäspigt ibland.
  •  

  • Stjärnstoft av Neil Gaiman, om Tristran som lockas av den vackra men kyliga Victoria att ge sig ut för att hämta en fallen stjärna. Jag har skrivit om den här och kallat den för en magisk, glittrande saga, en kyss så djup att man måste hämta andan och flämta ibland.
  •  

  • Crow & Crown, illustration av Mervyn Peake

    Titus Groan av Mervyn Peake, den första i trilogin som kallas Gormenghast-böckerna. På svenska heter de Titus tronföljaren, Slottet Gormenghast och Titus rymlingen. De är mörka, vackra och outhärdligt sorgliga (som Peake själv verkade vara).

  •  

  • His Dark Materials-böckerna av Philip Pullman.
  •  

  • Discworld-böckerna och andra böcker skrivna av Terry Pratchett. Det finns så många! Jag kan inte räkna dem alla! Och inte rekommendera alla heller. Men börja gärna med den första Discworldboken, Colour of Magic, och bok nr 17, Interesting Times. Andra favoriter är The Truth, Thief of Time, Nightwatch, Nation och ja, många andra.

Här har jag skrivit mer om både science fiction och fantasy (tyngdpunkt på scifi) och här.

Niklas översätter Neils blogg

Neil Gaiman är en av vår tids bästa fantasyförfattare. Han blev först känd i Sverige för serierna om Sandman, men på senare tid även som författare till böcker för barn och vuxna som American Gods, Anansi Boys, Coraline, Stjärnstoft och Goda Omen (tillsammans med Terry Pratchett).

Neil Gaiman har en hemsida där han också bloggar, med många långa intressanta poster. För alla som har lite lättare att läsa svenska än engelska finns nu Gaimans blogg översatt till svenska av Niklas Herrström, en alldeles vanlig svensk Gaiman-läsare!

Niklas har översatt bloggen sen i november 2005. Jag tycker det är ett fantastiskt jobb han gör och att Gaiman borde ge honom en medalj, eller iallafall en liten hjälte-ikon att lägga upp på sin sida. Enligt Niklas vet Gaimans webmaster om att sidan finns och har tydligen lovat att den ska läggas med bland länkarna på Gaimans sida, något som ännu inte är gjort.

Andra bloggar om:

Video

Svålhålet

Mikael Niemi (Norstedts 2004)

Kanske verkar det udda att den prosaiske tornedalingen Niemi skriver en bok om något så eteriskt som färder till andra planeter. Men som sagt, berätta kan ju karln. Det första kapitlet i Svålhålet tecknar en ögonblicksbild av glödgrillad harr vid älvens strand så grafiskt att man kan känna smaken av fisken i munnen, vattnets kyla mot ångan från bastun och dånet från rymdskeppet som landar en bit bort.

Men sen bär det av ut i rymden. Och rymden enligt Niemi är ett ganska prosaiskt, för att inte säga geggigt, ställe. Continue reading

Video

Snow Crash

Neal Stephenson (1992)

Hiro Protagonist delar ut pizzor åt maffian. Egentligen är han en hacker, men man måste ju överleva också. Den här dagen har Hiro otur. Först råkar han köra ner maffians pizzabil i en swimmingpool, fast då dyker den übercoola skateboardkuriren Y.T., 15 år, upp och räddar Hiro från det fruktansvärda ödet att inte ha levererat pizzan inom 30 minuter.

Senare samma dag, i den virtuella värld som Hiro och hans kompisar en gång skapade och som nu blivit mer populär än själva verkligheten, försöker en lejd mördare koka hans hjärna (och alla andra hackers hjärnor) med hjälp av ett virus. Och det är inte vilket datorvirus som helst. Det kallas för Snow Crash. Det är tillverkat av en sumerisk gud och kan bryta ner både språkliga och religiösa barriärer. Continue reading

Video

Shiva 3000

Jan Lars Jensen (1999)

Indien, tusen år in i framtiden. Gudarna – ofta i skepnad av maskiner – är med få undantag våldsamma och grymma. Den enda som vågar stå upp mot dem är Babiankrigaren, den store hjälten, alla indiers idol.

Men den unge Rakesh vet något mer om Babiankrigaren. Han vet att hjälten måste dö, att han, Rakesh, måste döda honom. Det är hans dharma och han är helt besatt av detta sitt oundvikliga öde. Han har sina skäl – ett är att dödsgudinnan Kali har berättat det för honom. Det andra är mer privat.

På sitt korståg möter han den snorkige hovingenjören Vasant. Rakesh ser genast att Vasant är en del av hans dharma och tvingar med honom på sin resa. Trots att Vasant föraktar den lågkastige Rakesh följer han med. Han är själv på flykt från härskarens hustru som har använt honom i sin mordiska plan att ta över makten från sin make, hjälpt av en grupp utövare av kama sutra.

Rakesh och hans motvillige reskamrat trotsar demoner, rebeller och krigare och hamnar tillochmed i närkamp med de jättelika gudarna Jagannath och Shiva. De får oväntad hjälp av en gravid pragmatisk munk – men vad försiggår egentligen i gudarnas maskinrum?

Det här är författaren Jan Lars Jensens debutbok. När boken blev antagen blev han först glad, men sen började han oroa sig för hur hinduer skulle uppfatta hans bilder av deras gudar och religion. Oron blev allt starkare – han såg framför sig ett öde långt värre än Salman Rushdies – och övergick faktiskt i psykos, till omgivningens stora förvåning. Efter en tids vistelse på psykiatrisk klinik, mycket medicinering och terapi blev han frisk igen och skrev en till bok om sin mentala tripp, fast den har jag inte läst.

Video

Hitch-Hikers Guide to the Galaxy

Douglas Adams (1979)

Liftarens guide till galaxen började som en radioserie på BBC 1977 (fast idén hade funnits i Douglas Adams‘ huvud sedan länge – den kom till honom när han var 19 år och i berusat tillstånd låg på ett fält i Innsbruck). Continue reading