Video

Läslista, synpunkter tack

Min lista över ”böcker jag vill läsa” börjar bli orimligt lång. Vad säger du: var ska jag börja? Jag kanske inte lever i de 362 år det skulle ta att läsa alla, så vilken är viktigast att inte missa? Kan någon av dem vänta tills grisar kan flyga? Har jag missat nån superduperviktig bok?


  • 438 dagar av Johan Persson & Martin Schibbye
  • Allting har hänt av Erik Wijk
  • Alltings början av Karolina Ramqvist
  • Att vara utan att synas av Agnes Hellström
  • Blåsta av Gustav Fridolin
  • Bockfesten av Mario Vargas Llosa
  • Brinnande livet av Alice Munro
  • De ickesynliga av Fredrik Härén
  • Den föreställda gemenskapen av Benedict Anderson
  • Den solidariska genen av Göran Greider
  • Det stora avslöjandet av Jan Guillou
  • Dörren av Margaret Atwood
  • Egenmäktigt förfarande av Lena Andersson
  • En av oss av Åsne Seierstad
  • Ett år av magiskt tänkande av Joan Didion
  • Eurasia fleet av Maria Küchen
  • Fjäril i koppel av Zinat Pirzadeh
  • Frihet av Jonathan Franzen
  • Fröken Julie av August Strindberg
  • Fällan av Unni Drougge


  • För mycket lycka av Alice Munro
  • Glada hälsningar från Missångerträsk av Martina Haag
  • God jul av Jonas Karlsson
  • Grass for his pillow av Lian Hearn
  • Hans Arnold – sagor, sex och Guds finger av Lotten Strömstedt
  • Hett blod, kalla nerver av Arto Paasilinna
  • Jag skulle så gärna vilja förföra dig – men jag orkar inte av Margareta Strömstedt
  • Jagannath av Karin Tidbeck
  • Jakten mot nollpunkten av Carl Johan De Geer
  • James Tiptree, Jr av Julie Phillips
  • Korparna av Tomas Bannerhed
  • Looking for Alaska av John Green
  • Långrock av Lotten Strömstedt
  • Låt den rätte komma in av John Ajvide Lindqvist
  • Mannen och hans överman av George Bernard Shaw
  • Medvetandets gåta av Jonathan Lindström
  • Mellan 55 och 60 av Tomas Lappalainen
  • Min pappa Ann-Christine av Ester Roxberg
  • Mina drömmars stad av Per Anders Fogelström
  • Montecore av Jonas Hassen Khemiri


  • Mord på 31:a våningen av Per Wahlöö
  • När jag tänker på pengar av Inger Alfvén
  • Oceanen vid vägens slut av Neil Gaiman
  • Och natten viskade Annabel Lee av Bruno K. Öijer
  • Om fulhet av Umberto Eco
  • Om skönhet av Umberto Eco
  • Orätt – rättsrötan efter Göteborgshändelserna av Erik Wijk
  • Sju jävligt långa dagar av Jonathan Tropper
  • Sov du så diskar jag av Stig Claesson
  • Spelare av Don DeLillo
  • Spår av Lena Sundström
  • Tales of Space and Time av Herbert George Wells
  • The Elephanta suite av Paul Theroux
  • The green man av Kingsley Amis
  • Tolv månader i skugga av Lukas Moodysson
  • Tomas Tranströmer läser 82 dikter ur 10 böcker 1954-1996 av Tomas Tranströmer
  • Tänka, snabbt och långsamt av Daniel Kahneman
  • Twist av Klas Östergren
  • Ut ur Kalahari av Lasse Berg
  • Vad jag tänker på när jag tänker på livet av Margareta Strömstedt (ant)

Hmm?

Jag, (lite) robot?

Funderar på att operera in ett rfid-chip i handen inom kort.

Ni som redan är på väg att fråga ”Men varför?” eller varianter på det med fler ??? eller %¤#* kan börja cirkulera syret igen; jag ska genast svara:

Seven_of_Nine_samples_Kelaran_wildebeest

Seven of Nine sätter tänderna i en saftig kelarisk gnu

1) Även om det första svaret borde vara helt uppenbart: det är coolt. Jag blir en cyborg. Släktens första, tror jag. Ända sedan jag först såg Seven of Nine sätta tänderna i en saftig kelarisk gnu med sitt görhäftiga implantat ovanför det koncentrerat rynkade ögonbrynet har jag velat bli en cyborg. På ett eller annat sätt.

2) Det har just blivit möjligt. Två personer jag känner satte in sina chip för några dagar sen, och har frågat om jag är intresserad av att vara med nästa gång. De som arrangerar operationerna är en grupp som kallar sig Bio-Nyfiken, enligt egen utsago en samling  ”bio-hackers, gör-det-själv-biologer, bodyhackers, grinders, futurister och quantified self-entusiaster”. Inget storföretag verkar ligga bakom.

3) Den omedelbara praktiska nyttan är oklar! Jag kommer att kunna ha information om mig själv på chipet, låsa upp dörrar (om jag har rätt lås) och interagera på andra sätt med tredje part som erbjuder rätt sorts NFC-tjänster. Om jag har förstått det rätt kommer jag att kunna programmera chippet själv med en NFC-vänlig telefon eller dator. Men till att börja med kanske det inte blir så omvälvande. Jag får antagligen inte superkrafter direkt.

4) Det verkar inte vara fysiskt skadligt.

Men! Jag har inte bestämt mig helt. Framförallt är det dyrt. 1700 kronor är mycket att lägga på mig själv, till ingen uppenbar nytta. Och såklart har jag i mitt hemma-borg-kollektiv de som varnar för att jag kan bli övervakad, hackad och aktiverad av CIA (fast en i familjen frågade intresserat om det kunde följa med en fjärrkontroll).

Jag måste helt enkelt räkna och fundera mer. Återkommer med rapport om det blir av.

PS Ett till för-argument är att jag hjälper till att föra utvecklingen framåt. Detta av helt egoistiska skäl: jag vill att robottekniken ska ha kommit så långt tills jag blir gammal att jag inte behöver använda rullator, detta fulaste av alla fordon, när benen sviker. Om inte Pistorius-ben är allmänt tillgängliga då hoppas jag att mina barn köper en extrastor robotdammsugare som jag kan åka omkring på.

Klicka för att se en katt-som-åker-runt-på-dammsugare-film

Klicka för att se en katt-som-åker-runt-på-dammsugare-film

 

Det är samhällets fel

För vilken-kväll-i-ordningen har klockan blivit snart midnatt och jag har inte skrivit min #blogg100-text ännu. Tänk om hela bloggen förvandlas till en pumpa? Och jag till en råtta? Det skulle vara väldigt tråkigt. (Men det skulle kanske se roligt ut med en råtta som försöker publicera en pumpa.)

Idag har jag suttit i möte hela dagen om hur myndigheter, frivilligorganisationer och andra kan samarbeta för att bli ännu bättre på att ge stöd och information till drabbade och anhöriga i en katastrof. Det är nånting jag har jobbat med sen 2009 och det går ganska långsamt framåt, men idag kändes det som vi var ovanligt överens om hur vi ska komma vidare. Dessutom fick vi mycket intressant information från de som jobbar med samhällets fyra ”krisnummer”: 112, 11414 (polisens nummer för ärenden som inte är akuta), 1177 (sjukvårdsrådgivning) och 11313, numret för krisinformation som har premiär på måndag den 11 mars. Det känns som en utmaning att få alla nummer att ge exakt samma information till folk som drabbats svårt, men vi jobbar på det.

Sen cyklade jag hem och såg att boken som jag hängde upp på livbojen igår var borta. Den låg ensam och övergiven på Kornhamnskajen när jag cyklade förbi på väg hem från jobbet och eftersom den var från SF-bokhandeln kände jag ett ansvar, vi science fiction-läsare måste hålla ihop, så jag hängde upp den för att den inte skulle blåsa i sjön, och twittrade om det.

Väl hemma lagade jag tacos tillsammans med mina finfina döttrar och gjorde egen guacamole för första gången någonsin! *stolt*

Sen såg vi Searching for Sugar Man och den var ännu bättre än jag hade hört. En riktigt lycklig film om en sann historia, fast jag ska inte säga mer förrän ni har sett den för då förstör jag det roliga.

Och sen var klockan så här mycket. Fast jag vet att det är en rätt dålig ursäkt för att bara skriva dagbok. Det är därför jag citerar min gamla skräckinjagande kemilärare från högstadiet, han som alltid sa med ett hemskt och sarkastiskt leende när jag kom försent till kemilektionen (nästan varje gång): ”Och vad ska fröken Toss skylla på idag? Är det kapitalismens fel att hon kommer för sent kanske? Eller samhällets?”

Svart spegel

Black Mirror är en brittisk tv-serie: svart samhällssatir och science fiction. Har du inte sett den ännu så gör det. Den gick på SVT (förra året tror jag) men finns inte längre kvar på Play, så köp antingen dvd:n med första säsongen (det finns just nu bara tre ex i lager så skynda!), eller ladda ner (olagligt).

Jag missade första delen (och har fått höra att den är extremt obehaglig och skrämmande) men har sett del 2, 3 och 4. De är alla snygga, välproducerade och kusliga för att de ger sig ut för att vara science fiction men i själva verket speglar vår samtid.

Seriens skapare, Charlie Brooker, har sagt att serien handlar om hur våra liv kan bli alldeles strax, om vi sköter det klumpigt.

Mer info här.

Du kommer aldrig att kuna se Idol med samma oskuldsfulla blick igen

Född i fel århundrade

Alltså det är så irriterande att vara född för långt innan allt intressant kommer att hända. Jag vill ju vara med när man utrotar bilarna, slutar kriga och återupptäcker telepati.

Den enklaste formen av telepati: vi tänker på pilar och vågor

Sen går vi över till lite mer avancerade grejer

Mental telepati kan kännas ovant till en början …

… men till slut blir det skönt och naturligt, som tandborstning.

Framförallt vill jag leva när alla coola uppfinningar är uppfunna! Nu börjar jag snart tro att jag inte ens kommer att få mina barnbarnsbarn att häpna när jag berättar om nycklar, sladdar, datorer och flygplan. Just det här med sladdar och nycklar kan göra mig så nere i skoskaften. Hur gammaldags är det inte att hålla på med det här fipplandet i nyckelhål? Hela grejen med att nycklar ser så tråkiga och likadana ut, att man jämt tappar bort dem och att de kostar EN MILJON kronor att göra nya, vad är det med det egentligen? För att inte tala om batterier, fulla med kemiskt jox som fastnar i ficklampan. Och sladdar. Få mig inte att börja tänka på sladdar. Sladdhärvor. Förlängningssladdar. Datorsladdar som ligger klämda i dörrar. Gammalt! Artonhundratal!

BÅRING

Nej, ge mig framtidselektricitet väl inkapslad i väggarna där den inte gör nån skada, och lås som öppnas när man kastar ett getöga på det – nåt bra måste man ju kunna använda ögonigenkänning till.

Och fler robotar i hemmet! Utöver tvättroboten och diskroboten (och kanske dammsugarroboten om man nu tillhör den lilla skara som äger en sån). Jag vill leva när varje hem har en terobot, som brygger och serverar perfekt te alla tider på dygnet. Hur svårt kan det vara att uppfinna en sån? Väntar även otåligt på räkningsroboten som tar emot, sorterar och betalar mina räkningar (och talar om för mig på ett vänligt och uppmuntrande vis när det börjar bli för mycket månad kvar i slutet på pengarna).

Men det jag allra mest vill uppleva är teleportern. Jag står inte ut med tanken på att man kommer att kunna ta sig från A till B på en nanosekund först när mina torra gamla benknotor ligger och multnar*, för att inte tala om från Stockholm till Barcelona, Bangor och Brasilien på samma eftermiddag. Jaja det finns dysterkvistar som säger att teleportering aldrig kommer att funka men det örat vill jag inte höra på. Det kommer att fungera jättebra!

Fin skylt från spelet BioShock

Mitt enda hopp står till uppfinnaren av tidsmaskinen, och att någon vänlig själ i framtiden reser tillbaka till 2013 och hämtar mig så att jag får vara med om allt det roliga.

Och nu är det dags att utse tidernas hittills finaste uppfinning. Jag ger er: tvålskumsapparaten.

Tvålskumsapparat av rostfritt stål (behållaren), och förnicklad mässing. Handtag av trä. Mässingsplakett med text: Tvålskumsapparaten AROS, patenterad, A. LÖÖF, Västerås. Till apparaten hör en lös brunglaserad porslinskontakt. Uppvärmes med elektricitet.
Tillverkad i Västerås av en gammal frisör, Lööf. Herr Edberg hade den med sig från Harry Lindströms frisörsalong, som låg i hörnet av Sturegatan och Odensgatan, Uppsala, där han tidigare varit anställd. Enligt herr Edberg är apparaten troligen från 1920-talet.
Källa: Digitalt museum.

* utom att jag inte vill lämna några gamla benknotor efter mig, men det är ett helt annat blogginlägg

Video

Väldigt korta noveller

Att skriva kort är svårt, som jag konstaterade igår. Och noveller i all ära, men hur får man in en början, en mitten och ett slut på bara sex bokstäver? Det får man oftast inte. Men det har gjorts en del tappra försök. Förra året bad tidningen Wired ett antal science fiction- och fantasyförfattare att skriva varsin historia med bara sex ord. Resultatet blev blandat: det finns många bra inledningsmeningar bland bidragen, men få hela historier. Men här är de.Very Short Stories. Några är lysande, och de går fort att läsa!

Här är mina egna försök, inskickade som bidrag till en tävling som SF-bokhandeln hade i våras:

Lånad från Omegaro/DeviantArt

”Dag åtta förvandlades Gud till en pumpa.”

”Bakvänd helt historien blev tidsmaskinen efter.”

”Rymdgrisarna visade sig vara ganska ofarliga.”

”När vi vaknade hade vi vingar.”

”Hon öppnade locket. Mörkret vällde ut.”

”Utomjordingarna kom som brev på posten.”

Video

Science fiction / Alternativ fiction du verkligen borde läsa

Redan på bokklubbsfrukosten i november lovade jag att sammanställa en lista över Science Fiction Du Måste Läsa. I går såg jag att jag hamnat på Rättviseförmedlingens lista över Folk som kan mycket om sci-fi – det är hög tid att leva upp till en så ärofull titel.

Så här kommer den utlovade favoritlistan! Den är uppdelad i tre sektioner: Favoriter, Goda tvåor och Andras tips.

Listorna är ordnade alfabetiskt efter författarens efternamn. Titlarna är på det språk som jag har läst dem – i det fall jag känner till titeln i orginal eller översättning skriver jag den inom parentes efter.

Mina favoriter

Douglas Adams serie Hitch Hiker’s Guide to the Galaxy (Liftarens Guide till Galaxen) är fem bästsäljande böcker, radioteater, filmer, datorspel, serier och handdukar. Det är en rolig, galen, språkskön satir över världen och oss människor. Bok 1 och 3 är roligast. Adams var en humanist, ateist, utrotningshotadedjurist och en lysande författare som dog alldeles för ung på ett gym. Man ska aldrig gå på gym.


Isaac Asimov skrev bortåt 500 böcker när han inte arbetade som biokemist och lärare. De mest kända är serien om Stiftelsen och Robot-böckerna, men min absoluta favorit är novellen The Last Question. Robot-romanen The Naked Sun är också bra: en deckare med polisen Elijah Baley och hans robotpartner R. Daneel Olivaw; om sex och närhet, konventioner och konstgjord befruktning.

Ray Bradbury är ännu en superproduktiv författare. Mina favoriter är dystopin Fahrenheit 451, novellen All Summer In A Day och novellsamlingarna Den Illustrerade Mannen och The Golden Apples of the Sun, där bland annat A Sound of Thunder ingår, en novell som i mitt tycke är den allra bästa att sätta i händerna på någon som vill förstå vad science fiction går ut på.

Arthur C Clarke räknas tillsammans med Asimov och Robert Heinlein till de tre största inom SF. En av hans bästa böcker är The Light of Other Days som han skrev tillsammans med Stephen Baxter. Den undersöker vad som skulle hända om man verkligen kunde använda så kallade maskhål för att se in i andra tider.

Suzanne Collins Hungerspelen är en dystopi om en ganska nära framtid, där medborgarna distraheras från tankar på rättvisa och uppror genom ett återkommande skådespel i tv, en livesänd kamp på liv och död mellan 24 ungdomar på en öde ö. Spännande trilogi, väldigt bra översatt från engelska av Lena Jonsson.

Philip K. Dick är en svartsynt filosof, mest känd för sina böcker som blivit filmatiserade som Blade Runner, Total Recall, A Scanner Darkly och Minority Report som är min favorit.

Neil Gaiman är i fantasydelen av alternativ fiction. Missa inte den ljuvliga magiska Stardust eller den absurda, roliga och kusliga Anansi Boys.

• Jag fick The Stainless Steel Rat – den första av Harry Harrisons böcker om hjälteskurken James Bolivar DiGriz – i 30-årspresent av en god vän. Hans aning om att jag skulle älska den hårdkokta och självgoda Slippery Jim var alldeles rätt.

• Även Glory Road (Ärans väg) av Robert Heinlein har en särskild plats i mitt hjärta, eftersom mannen i mitt liv jämförde mig med hjältinnan Star när vi bara hade känt varandra i några dagar (han var ung och antagligen kollrig av kärlek). Jag hade aldrig hört talas om Heinlein men ville inte visa mig okunnig, så jag skyndade mig till biblioteket och lånade allt de hade inne av honom, bland annat Magic, Inc. och Dubbelstjärna (Double Star) som är två andra favoriter. I likhet med många andra sf-författare var Heinlein verkligen en framtidsperson. Han tänkte ut och skrev om en hel massa uppfinningar, till exempel mobiltelefoner, automatiska strömbrytare, handtorkare, solpaneler, skärmsläckare, vattensängar och online-tidningar, långt innan de blev verklighet.

Jan Lars Jensen är en kanadensisk bibliotekarie som blev galen. Det började med att han skrev Shiva 3000, en fantastisk roman som har kallats för ”en korsning mellan Ramayana och Jurassic Park” och ”en förödande allegori över vår egen tid”. När boken började sälja oväntat mycket började Jansen oroa sig för att hinduer skulle ta illa upp av hans beskrivning i boken av de fiktiva hinduiska gudarna. Han började ligga sömnlös på nätterna, och efter några veckor gick han in i en psykos, försökte ta livet av sig och hamnade på psyket. (Efter en lång och långsam återhämtning skrev han boken Nervous System: Or, Losing My Mind in Literature.)

Ursula Le Guin är drottningen av alternativ fiction, både inom sf och fantasy. The Dispossessed (Shevek) från 1974 är den bästa science fiction-romanen ever, i min bok. Den handlar om en ung forskare som lämnar sitt hem på den anarkistiska, feministiska planeten Anarres, inbjuden med ett generöst forskningsanslag till den rika och dekadenta grannplaneten Urras.

Fler väldigt bra böcker av Le Guin: Trollkarlen från Övärlden (Wizard of Earthsea) och de fem följande böckerna i serien om Övärlden, och The Left Hand of Darkness (Mörkrets vänstra hand).

• Jag var sexton när jag läste 1984 av George Orwell och jag har nog aldrig blivit så upprörd av en bok sedan dess. Jag slängde boken i väggen av raseri och grät floder. Det är en nattsvart och hopplös dystopi, en svidande uppgörelse med det totalitära samhället.

Severna Parkes The Annunciate är omtumlande läsning: efteråt vill man gärna gå ut i ljuset och andas frisk luft. Det är en mörk och drömlik historia om knark, lesbiskt sex och nanoteknik.

• Min yngsta son drog in mig i Discworld (Skivvärlden) för många år sen, Terry Pratchetts bokserie om ett universum som vårat, bara lite mer skruvat. Med tiden har böckerna blivit mer finslipade i sitt humanistiska budskap. Den senaste, Nation, är visserligen inte en del av Skivvärlden, men nog så brinnande i sin uppmaning att ifrågasätta både tro och vetande, och att lyckas vara en individ utan att förminska kraften i kollektivet.
Pratchett har också skrivit den underbara historien Good Omens (Goda Omen) tillsammans med Neil Gaiman, om en ängel och en demon som tillsammans försöker förhindra jordens omedelbara undergång.

Neal Stephensons post-cyberpunkhistoria Snow Crash kommer tvåa på min sf-lista. Förutom spänningen och den minst sagt tankeväckande framtidsvisionen är det en berättelse pepprad med fakta och teorier om språk, tungomålstalande, neurologi, religion och sumerisk mytologi. Alla som gillade Dan Browns mässande i Da Vinci-koden borde ta av sig hatten för Neal Stephenson och Snow Crash – detta är edutainment på en betydligt högre nivå.

Goda tvåor

Isaac Asimov: Stiftelse(Foundation)-böckerna. Psykohistorikern Hari Seldon förutser galaxens undergång. Hur kan man rädda all kunskap åt eftervärlden?
Ray Bradbury: The Martian Chronicles (Invasion på Mars). Sammanhållen novellsamling om hur människorna tvingas lämna den atombombade jorden och kolonisera Mars och marsianerna.

Anthony Burgess: A Clockwork Orange. Med ett annorlunda slut än filmen.

Mikhail Bulgakov: Mästaren och Margarita. Magisk realism och samhällskritik.

Arthur C Clarke: Böckerna om Rama och 2001: A Space Odyssey (2001: En rymdodyssé) är några av de mest välskrivna, spännande och omtumlande rymdhistorierna.

Philip K Dick: Ubik, The Man in the High Castle (Mannen i det höga slottet), Do Androids Dream of Electric Sheep? (Androidens drömmar). Hemskt och bra.

Robert Heinlein: novellen By His Bootstraps (en av de smartaste skildringarna av problemet med tidsresor) och romanen Stranger in a Strange Land (Främling på egen planet) som har fått många nybörjare att älska science fiction. Influerade hippiekulturen med tankar om individens frihet och ansvar, sexuell frihet och annat skoj.

Frank Herbert: Dune. En av de mest kända sf-bokserierna, om ett framtida samhälle på en ökenplanet.

Aldous Huxley: Brave New World (Du sköna nya värld) från 1932. Om det perfekta samhället, där människorna lär sig allting i sömnen och barnafödandet är bortrationaliserat. Vem behöver robotar, när man kan droga människor till lydiga slavar.

Ursula K Le Guin: The Lathe of Heaven (På andra sidan drömmen), The Left Hand of Darkness (Mörkrets vänstra hand) och novellsamlingen The Wind’s Twelve Quarters (Röster i vinden).

Stanislaw Lem: Solaris.Psykologi, metafysik och spöken på rymdstationen.

C S Lewis: Out of the Silent Planet (Utflykt från tyst planet). Första delen i en trilogi som Narnia-författaren skrev efter ett samtal med J R R Tolkien, där de kom överens om att Lewis skulle skriva ett rymdepos och Tolkien en historia om tidsresor.

Mikael Niemi: Svålhålet – ytterst märklig tornedalsk sf med mycket sex och snusk.

George Orwell: Animal Farm (Djurfarmen), svart politisk satir.

Philip Pullmans serie His Dark Materials (Den mörka materien: Guldkompassen, Den skarpa eggen och Bärnstenskikaren). Barn som reser genom parallella världar, religionskritik.

Eric Frank Russell: Agent i rymden Humor och nonsens: Lite av Släpp fångarne loss, fast i rymden.

Mary Shelley: Frankenstein. Tidig kritik av vad industrialismen skulle göra med människorna.

Neal Stephenson: The Diamond Age. Utvecklingsroman och thriller. Nanoteknologi och AI.

Theodore Sturgeon: More Than Human (Mer än människa). Sex extraordinära människor låter sina förmågor smälta sammans för att fungera som en enda organism. Fantastiskt, välskrivet och kärleksfullt.

Jules Verne: Journey to the Center of the Earth (Resan till jordens medelpunkt) Gammal hederlig sf.

Kurt Vonnegut: Slaughterhouse Five (Slakthus Fem) En amerikansk soldat blir tillfångatagen i Tyskland, men råkar få ”tids-spasmer” och reser ut och in i olika tidsrymder. Har kallats ”en av de starkaste anti-krigsskildringarna i modern litteratur”. Brändes på bål när den kom ut i USA 1969.

H G Wells: The Invisible Man (Den osynlige mannen) och The War of the Worlds (Världarnas krig). Mer klassisk sf.

Andras tips (på min snart-lista, böcker som familjen och vänner rekommenderar)

Kingsley Amis: The Alteration. Alternativ historia: Reformationen har aldrig ägt rum.

Margaret Atwood: The Handmaid’s Tale. Feministisk, anti-totalitär nära-framtidsroman.

Iain M Banks Culture-romaner.

Octavia E Butler: Parable-serien, dystopiskt om en ung hyperempatisk hjältinna.

Orson Scott Card: Ender-serien. Mänskligheten hotar att utrotas av utomjordiska insektsvarelser.

Michael Crichton: Sphere. Psykologisk thriller om att bärga ett enormt utomjordiskt rymdskepp från oceanens botten, av (den märkliga) författaren till bland annat Jurassic Park.

Douglas Coupland: Generation A. Nära-framtidsroman om fem personer som blir stuckna av bin, fast bin är utrotade, och blir utsatta för forskning och kändisskap.

William Gibson: Sprawl– och Bridge-trilogierna: cyberpunk, steampunk, klassiker.

Lian Hearn: Tales of the Otori (Sagan om klanen Otori). Fiktiv japansk historia om släkten Otoris kamp för att få makten över De Tre Rikena.

Tanith Lee: Don’t Bite the Sun. Tonåringar med fullständig frihet, inklusive att bli dödad och få en ny kropp, nytt kön och ny identitet om och om igen.

Doris Lessing höll tydligen på att inte få Nobelpriset för att hon även skrivit science fiction. Shikasta är den första i serien Canopus in Argus-serien, om hur avancerade galaktiska kulturer experimenterar med bland annat Jorden.

Lotta Lotass som sitter i Svenska Akademin har skrivit Tredje flykthastigheten. Jag försökte att läsa den en gång men somnade. Ska göra ett nytt försök.

Sergei Lukyanenko: Night Watchserien. Modern fantasy i Ryssland.

Elizabeth Moon: Speed of Dark. Nära-framtidsthriller med en autist i huvudrollen.

Alastair Reynolds: Revelation Space-serien. Mänskligheten har börjat kolonisera närliggande solsystem. Sf, thriller, cyberpunk.

Kim Stanley Robinson: Mars-serien. Utopiskt, ekologiskt om terraformandet av Mars.

Joanna Russ: The Female Man (Honmänniskan). Feministisk satir.


Det finns naturligtvis många, många fler böcker att läsa (och filmer att se) för den som vill bli upplyst om den sköna nya världen därute. Listorna här är högst personliga och begränsade till vad jag faktiskt känner till och gillar, eller vad folk jag litar på har rekommenderat. Två 100-listor finns här och här, och här kan du läsa om vilka böcker två av SF-bokhandelns grundare anser borde finnas med i en sf-kanon.

Det är inte bara ”typisk” science fiction på listan. Jag har skrivit tidigare om varför jag hellre kallar det alternativ fiction eller fantastisk fiction, om någon envisas med att vilja ha ett genre-namn. Huvudsaken är att det är tankeutvidgande läsning som utgår från ett: Tänk om man kunde …

Till sist ett citat från svenska Wikipedias ambitiösa artikel om sf:

”Sin största påverkan har genren kanske haft genom de dystopiska framtidsvisioner som skilda författare har gett uttryck för. Genom att driva utvecklingen till spets och yttersta konsekvens får författaren ett starkt vapen. Med 1984 varnade George Orwell för riskerna för ett storebrorssamhälle, Ray Bradbury kunde i Fahrenheit 451 varna för riskerna med ett alltmer strömlinjeformat mediesamhälle och Aldous Huxley beskriver i Du sköna nya värld farorna av att driva gentekniken till sin spets.”

Läs sf och ligg steget före!

 

Video

Science fiction, om katten själv får välja

I våras gick jag med i en bokcirkel. Det är min kompis Petra som startade Breakfast Book Club som träffas en gång i månaden på Konditori Vetekatten. Väldigt bra för mig, eftersom jag jobbar i samma kvarter och bara behöver åka lite tidigare till jobbet!

När vi presenterade oss för varandra i början av den första bokcirkelfrukosten lät det ungefär så här: Hej, jag heter Monika, jag läser poesi, och debutanter, ja typ allting utom science fiction. Och nästa: Hej, jag heter Johan, jag läser franska klassiker och allting utom science fiction. Och så vidare tills det bara var jag kvar, och jag sa Hej, jag heter Anna, jag läser nästan bara science fiction.

Eftersom alla tittade konstigt på mig då försökte jag förklara att science fiction är så mycket mer än krig i rymden, som de flesta tänker på när de hör begreppet, och jag lovade att hitta en sf-bok som vi kunde läsa i cirkeln. Det löftet har jag haft ångest för hela sommaren och hösten, för det var jättesvårt!

Science fiction är nämligen en så enormt bred genre. Den kan utspela sig i nutid, dåtid eller i framtiden. Det kan vara politiska romaner, poesi, deckare eller kärlekshistorier, det kan vara allt från humor till thriller. Och lika lite som det måste finnas drakar i en fantasybok behöver det finnas rymdraketer i en sf-bok. Ibland är det både drakar och raketer. Ibland varken eller.

Många berömda sf-författare, som till exempel Margaret Atwood, vill inte att genren ska kallas science fiction längre, eftersom det ofta missuppfattas och begränsar tanken. Själv föredrar jag uttrycket alternativ fiction som man använder för att bunta ihop sf, fantasy, magisk realism, cyberpunk, skräck och andra fantastiska genrer. Men det som är bäst med ordet alternativ är att det säger vad det handlar om, nämligen historier som är skrivna utan att begränsas av vad vi tror är möjligt just nu.

Man kan alltså ta vilken genre som helst, och tillsätta momentet What if …Tänk om …


Det handlar om idéer, om sätt att spegla och beskriva världen både som den är och som den skulle kunna vara. Eller människan som hon är, eller skulle kunna vara. 0m det var möjligt att vara på fler ställen samtidigt, till exempel. Eller om man kunde klona sig. Eller om man kunde resa i tiden, eller om man visste att jorden skulle gå under nästa vecka. Eller om man levde i en diktatur, eller om staten hade möjlighet att övervaka sina medborgare överallt. Om det fanns robotar som utförde alla tråkiga sysslor. Om forskarna hade råkat göra så att djur kunde tala. Om det vore förbjudet att vara kär. Om man kunde leva i evighet. Om man kunde läsa andra människors tankar. Och så vidare. Tänk om.

Så ni kanske kan förstå min vånda när jag skulle hitta en bok som skulle representera allt detta. Dessutom skulle den vara lätt att få tag på i minst femton ex i bokhandeln, vilket uteslöt nästan alla mina favoriter. Till slut bestämde jag mig för den första boken i Suzanne Collins trilogi om Hungerspelen. Den representerar bara en liten del av allt jag gillar med alternativ fiction, men den är enormt spännande och bra!

I Hungerspelen tänker sig författaren att världen har blivit lite fattigare och hårdare än den är idag, även i väst. Landet Panem är vad som finns kvar av resterna efter Nordamerika, och det består av Huvudstaden och tretton distrikt. Huvudstaden måste hålla de fattiga distrikten i schack, och därför arrangerar man varje år Hungerspelen, där varje distrikt tvingas skicka två ungdomar till en plats där alla får slåss på liv och död inför tv-kameror och miljontals tittare. Bara den sista överlevande får åka hem igen.

Huvudpersonen i boken är Katniss, en sextonårig tjej som bor med sin mamma och sin lillasyster Prim i distrikt 12. Hon jagar i skogen varje dag för att försörja sin familj, men när Prim blir uttagen till Hungerspelen måste Katniss anmäla sig frivillig för att skydda henne.

Här kan du läsa en recension på Boktoka-bloggen.
Jag lovade mina medcirklare att återkomma med en lista över vilka alternativ fiction-böcker jag tycker att de absolut borde läsa. Återkommer om det. Uppdaterat: Här är den!