Kvinnliga förebilder, eller inte

tåget ner till Ö-Helena hittade jag en tidning som någon hade glömt – nummer två av Passion for Business som jag citerade här. Jag läste den på min tågbrits och blev så upprörd att jag var tvungen att läsa långa stycken högt för värdfamiljen och gästerna när jag kom fram, för att höra om det var jag som var galen eller tidningen.

Det första upprörande var att ägaren och chefredaktören Anna Bråkenhielm (som jag inte känner) i sin ledare fullkomligt hänger ut och förolämpar sin förra chefredaktör Carina Nunstedt (som jag inte heller känner) . Skälet är att Nunstedt valde att säga upp sig direkt efter sin semester. Men Anna, så gör man bara inte! Hur besviken man än är. Oproffsigt är bara förnamnet.

Det andra, mycket värre upprörande, var en intervju med Christina Liljeström, vd för Svenska handelskammaren i London, under rubriken ”Passionerade”. Jag tror att hon ska vara en slags förebild för unga kvinnor som vill göra karriär. Här måste jag ha med ett ganska långt citat – det är nästan hela intervjun. Rubriken är Jag var bara mammaledig i fyra månader.

”Att göra business handlar för mig om ett commitment, ska man göra karriär kan man inte vara hemma i 1,5 år. Det är ett tufft klimat här i London och det finns ingen förståelse för familjelivet. Dessutom fick jag myror i kroppen av att sitta hemma och amma. Under min mammaledighet hade jag hela tiden kontakt med kontoret. Och min dotter reste med mig till sex olika länder. Karriären betydde allt för mig innan jag fick barn, och den betyder fortfarande väldigt mycket! Jag är en extrem tävlingsmänniska.

Jag har en barnflicka på heltid och det fungerar bra nu, men första tiden när Lovisa var bara 5-6 månader var väldigt jobbig. Hon vägrade ta flaska, så barnflickan fick komma till jobbet så jag kunde amma var tredje timme. Allt kändes mörkt.
Jag hetsade hem vid 19 för att lägga Lovisa, och gick sen ofta ut igen för att hålla i Handelskammarens kvällsevenemang.
När jag slutade amma blev allt mycket lättare. Min man jobbar med private investment och reser mycket. Vi försöker ha en kväll per vecka som vi viker för familjen.

Jag tror mycket på kvinnliga nätverk. Jag gick en fantastisk managementutbildning för kvinnor. De andra deltagarna hade fått barn och fick mig att känna att det skulle gå att kombinera.”

På bilden ser man en kvinna i svart kavaj, rosa blus och dyra men diskreta smycken. Hon sitter lite hopkrupen.

Hur kan man hålla fram den här historien som ett ideal? Den är ju jättesorglig. Snudd på skräckexempel.

Läs vad andra skriver om , , , , , ,

Goda råd till kvinnor

Läser senaste numret av Passion for Business (en riktig tandgnisslare, återkommer till det) och artikeln där tidningens ägare Anna Bråkenhielm intervjuar Liza Marklund. Liza får frågan vad som är de bästa tipsen för tjejer som vill undvika ”de värsta minorna som många tjejer går på i jobbet”, och svarar:

”Prioritera och planera! Du kan inte göra allt. Om du satsar på både barnen och karriären så måste du välja bort andra saker som shopping, tjejkvällar, träning, alkohol, stora middagar – en massa sociala trevligheter helt enkelt, annars går du in i väggen så det sjunger om det. Minns att snälla flickor kommer till himlen. Alla andra kan gå hur långt som helst. Guldmedalj i klysch-VM, men sant likafullt.”

Jag har grubblat en hel eftermiddag, men jag förstår fortfarande inte vad hon menar.
Några rader längre ner beskriver hon den perfekta chefen:

”Hon måste vara väldigt kvinnlig – och tydlig i sin kvinnlighet. Gärna volangblusar. Titta på Amelia Adamo och SEB:s vd Annika Falkegren. Ta fram volangerna! Sedan får inte det kvinnliga bli för tydligt.”

Enligt artikeln har Liza en viss ironi i rösten, men det står inte vad ironin gäller.
Och om likformigheten bland maktkvinnorna i näringslivet:

”Alla ser precis likadana ut. Alla är blonda med fönat hår och smala midjor. Inget fel i det, jag ser ju ut så själv. Men så bra vet jag inte om det är.”

Nä. Va? Betyder det någonting? Vad?

Läs vad andra skriver om , , , , , ,

Vad vet Wolodarski om Wikipedia?

Peter Wolodarski skriver väldigt konstigt om Wikipedia i Dagens Nyheter idag, i artikeln Svenska ord på allas läppar – DN:s ledarredaktion ser tillbaka på 2006

Som kunskapsbank är Wikipedia ofta bättre än traditionella källor som Nationalencyklopedin, eftersom tjänsten ständigt uppdateras av miljontals användare på internet. Fel brukar därför snabbt rättas till, nya begrepp och händelser förs kontinuerligt in i katalogen.

Att söka på Mao Zedong i Kina leder dock in i historierevisionismens värld. Trots att de nya internetföretagen hyllar fri information, kompromissar de med sina principer för att kunna göra affärer i Mittens rike.

Hyckleriet är ständigt uppkopplat.

Antingen är det jag som läser suddigt, eller så vet inte Peter Wolodarski riktigt vad han pratar om. Han verkar tro att Wikipedia är samma sak som Yahoo och Google. Eller menar han att Wikipedia har sålt sin själ för att göra affärer med Kina? Var exakt har han sökt på ”Mao Zedong i Kina”? Och om han inte gillar vad kinesiska Wikipedia skriver om Mao Zedong, varför går han inte in och ändrar i den artikeln själv?

Jag skickade iväg ett mail i morse och frågade hur han har tänkt – så fort jag får svar ska jag uppdatera.

Andra bloggar om: , , , , , .

PS Här är en artikel om Mao-artikeln på kinesiska Wikipedia, signerad Howard French för International Herald Tribune.
Och här en kritisk artikel om French på bloggen The Peking Duck, för den som vill gräva sig ytterligare ett spadtag ner mot Kina.

Om ilska och sorg – Tonårsrummet i P1

Lyssna på Tonårsrummet i P1 idag, klockan 11.03 (repris 23.07 ikväll, och på julafton klockan 18.30).

Föräldrarna - Tonårsrummet - Elias Foto: Micke Grönberg/SRIdag är jag ledsen”

– Ibland vill jag ta fram ett svärd och hugga mig igenom allt otäckt här i världen.

Det säger Elias Lindmark i en självutlämnande och dagbok om när livet känns mörkt och dystert. En dagbok om häftiga humörsvängningar och om att ha föräldrar som inte förstår sig på. Men också om hur bra livet kan vara. Ibland.

Tonårsrummet handlar om när livet går mycket upp och ner. Möt två föräldrar som varit igenom mängder av bråk, uppgörelser och starka konfrontationer med sina tonårsdöttrar.
– Jag har lärt mig att låta bli att vara så påstridig. Ibland måste man bara släppa, säger Anette Bartels, som blivit klokare efter en kurs i tonårsföräldraskap.

Medverkande: Anette Bartels, mamma till 16-åriga Cecilia och Eva, mamma till 15-åriga Emelie.

Om att inte kunna nå sin tonåring – Tonårsrummet i P1

Lyssna på Tonårsrummet i P1 idag, klockan 11.03 (repris 23.07 ikväll, och på söndag 3/12 klockan 18.30).

”Nej, kom inte in!”

Sebastian har tråkigt.
Han går ner till kylen för att hitta något att äta.
Han gör det flera gånger under samma eftermiddag.
Sen går han tillbaka på sitt rum.
– Egentligen har jag tråkigt hela tiden. Och jag vet inte varför.

Det berättar Sebastian Forsman, 17 år, som går medieprogrammet vid Tumba Gymnasium i sin radiodagbok.
En berättelse som handlar om att mest sitta inne på sitt rum och om att säga gomorron till sina föräldrar först vid tretiden på eftermiddan.
Vad gör du som förälder när barnen inte vill komma ut ur rummet hur mycket du än knackar på?
Och ska man som tonårsförälder knacka på en låst dörr?

Om att inte kunna nå sin tonåring, i Tonårsrummet. Medverkar gör också föräldrarna Lena Severin och Per Lagerström, och Björn Wrangsjö, författare till flera böcker om tonårsföräldraskap.

Andra bloggar om: , , ,

Radion intervjuar tonåringar och föräldrar

Just nu går det en serie intervjuer med tonåringar och deras föräldrar i lokalradion på P4. Det är ganska korta, men spännande och roliga intervjuer, cirka 10-15 minuter.

UR-serien "Mamma pappa tonåring" tar med lyssnaren in i ett 20-tal helt vanliga svenska hem och diskuterar familjens kanske svåraste utmaning: Att skapa och upprätthålla normer när barnen kommer upp i tonåren, och de konflikter som blir en självklar följd av de regler som föräldrarna vill att barnen ska lyda.

Det finns 22 intervjuer, men varje lokalradio väljer hur många de vill sända, och vilken tid. Så om du vill lyssna på en speciell intervju får du kontakta din lokala P4-station och fråga när och om den sänds! Mamma pappa tonaring i Radio Halland Annars är det bara att slå på radion hemma (eller ladda ner en webbradio), ratta in P4 på frekvensen 93,8 och vänta. Min yngsta dotter och jag är med i en av intervjuerna. Den kan du lyssna på här (ram-fil, 54 kB), cirka 3, 35 minuter in i programmet som sändes i Radio Dalarna idag. De 22 programmen handlar om: Continue reading

Å andra sidan – utställning på AK28

På tisdag kväll ska jag delta i en utställning på galleri AK28– jag ska faktiskt vara ett av uställningsföremålen, egendomligt nog.

Så här beskrivs händelsen i pressrelisen:

Å andra sidan
ak28 bjuder in konstnären Andreas Gedin för att curera en föreläsningskväll kring det verkligt alternativa.

Det talas idag mycket och lättvindigt om det alternativa. Under föreläsningskvällen ”Å andra sidan” vill Andreas Gedin konkretisera begreppet samtidigt som det sätts under lupp i ett konstsammanhang. (…)

Andreas Gedin har i sitt konstnärskap och i tidigare curerade föreläsningsprojekt undersökt begrepp som kvalitet och förändring. Under titeln Å andra sidan belyses tre alternativa företeelser: hemmafödslar, den sicilianska maffian och medlemsbanken JAK där man sparar och lånar ut pengar utan ränta. Gemensamt för dessa tre är att de utgör konkreta alternativ till rådande normer.

Föreläsare: Anna Toss om att föda hemma, Carina Gunnarson om siciliansk maffia och Oscar Kjellberg om JAK.

Välkommen tisdag 17 oktober kl. 19!
Alltid gratis entré!
Bar och kaffe.

Utställning 21 – 29 oktober. Föreläsningarna dokumenteras och visas som en utställning på ak28.
Vernissage och bar lördag 21 oktober kl. 15:00-21:00.

Udda men kul, tror jag att det blir. Välkomna som sagt!

Andra bloggar om: , , , , ,

Använd nätet … på Tollare

Föreläsningen på Tollare för journalistik på nätet-kursen gick bra, fast det började med en trasslande projektor, som det så ofta gör. Deltagarna fick sätta sig i en trång och mysig halvcirkel framför min datorskärm – det går det med!

Här är en bild av gruppen – jag tog den för att visa hur enkelt det är att skicka bilder från mobilen till bloggen.


Tollare – uppladdad av anna_t

De utlovade adresserna ska finnas på ert intranät, men för säkerhets skull kommer de här nedanför också: Continue reading

Bok och radio om tonåringar

”Det är fint tänkt. Men det funkar inte.” Så sammanfattar en tonåring boken Självhjälp för tonåringar av Dave Pelzer, recenserad på min boksida.

Utbildningsradion söker föräldrar med tonårsbarn till reportageserie – glädjande att fler och fler program och media börjar rikta sig till tonårsföräldrar! Vill du vara med i programmet? Läs mer här.

Nu kan man få mig också

Författarförmedlingen förmedlar författare, det kanske inte var så svårt att gissa. Om man vill ha ett besök av en författare till sin arbetsplats, till en kurs eller liknande så kan man leta efter lämpliga författare i deras databas. Nu kan man även hitta mig där. Var snäll och fnys inte åt min presentation, det är svårt att sälja in sig själv utan att låta klämkäck!

Men jag tycker det är jätteroligt att berätta om skrivande, och publiken brukar bli nöjd, så tveka inte om du vill beställa mig.

Nu på torsdag ska jag hålla föredrag på Tollare Folkhögskola, fast inte som författare utan som inspiratör. Deltagarna på kursen Journalistik på nätet ska få inspiration till att använda internet för att hitta läsare. Vilka verktyg kan man använda, vilka fällor ska man se upp för, var finns publiken? Vad är en blogg och hur kan man använda den? Finns det en framtid för skrivande på nätet?

Skärp er, mördare!

Ibland måste man fnissa lite (snällt, inte cyniskt) åt såna som menar väl, iallafall när de framstår som så ovanligt blåklockeblåögda som Eric Ljunggren, nyhetschef på Metro Stockholm.

Metro ryter till
klicka så får du se hela bilden större

Den här utrivna sidan från måndagens Metro sitter uppe på vårt kylskåp och är lika rolig varje gång vi tittar på den. Inte minst för att man kan fantisera om våldtäktsmannen som sitter på tunnelbanan och högtidligt lovar sig själv att sluta våldta folk när han läser Metro. Eller om nyhetschefen som blir mer och mer besviken för varje dag den här veckan och slutligen på fredag utropar: Nej, nu har dom mördat nån igen. Det är ju ingen som bryr sig om vad jag säger!

Andra bloggar om:

Efterlysning: förälder till musiktokig tonåring

Radioprogrammet Föräldrarna i P1 ska starta en serie program om tonåringar i höst. I varje program kommer en föräldrapanel att diskutera olika frågor utifrån sina egna erfarenheter.

Det första programmet ska handla om musik som identitet. Nu behöver redaktionen komma i kontakt med föräldrar vars tonåring/tonåringar helt har gått upp i en musikstil med värderingar, kläder, etc. Hur är det som förälder? Hur tänker och resonerar man?

Är du en mamma eller pappa som är eller har varit med om det här, och som vill berätta om det, hör av dig till Anna Ivemark på Föräldrarna så snart som möjligt! Om din son eller dotter också vill vara med är det bara roligt.

Närkontakt

I dagarna har Stockholms Stad skickat ut en skrift till tonårsföräldrar – du kanske redan har fått den i brevlådan eller sett kampanjen på pendeln, bussen eller i tunnelbanan:

svårt att nå fram?

Den handlar om hur det kan kännas som om ens tonåring var en utomjording ibland – man kunde lika gärna prata klingon, så usel är kommunikationen. Men vi är ju förstås från samma planet. I själva verket är det kanske bara för att rollerna – förälder & barn – blir så annorlunda när barnen blir stora, och man kanske måste bryta en del invanda mönster för att hitta rätt tillsammans. Det finns sätt att komma närmare varandra, och det är vad broschyren vill förmedla.

Jag har skrivit texten på uppdrag av Precens/Stockholms Stad. Om du har läst den och har synpunkter får du gärna höra av dig, här eller i ett mail.

PS Visst är broschyren och affischerna snygga? Fotograf var Lars Forsstedt, formgivare Pierre Andersson, stylist Moa Li Lemhagen Schalin och sminkös Mia Högfeldt. Mods Graphic Studio gjorde retuschen så att de snygga modellerna såg ut som aliens.

Andra bloggar om: ,

God kanske roligare än Elit

Fick ett mail idag från Catharina Hansson, chefredaktör på tidningen leva!:
goood

Hoppas du vill vara med på e-postlistan God!

Syftet med listan är att dela med sig av sina godaste idéer, sina godaste kontakter och hjälpa varandra att göra goda grejor.

Hylla gärna.
Kärlek är en fantastisk känsla.

Tipsa gärna dina goda vänner och kontakter.
Anmälan skickas till mig.

[God] den snälla, ironibefriade e-postlistan för dig som vill dela med dig, hylla och göra bra grejor.

Jag gick med på stört och rekommenderar dig att göra detsamma. Its fun to be God!

Andra bloggar om: , , , ,

Dagens fynd

Dagens lyckliga teaterbesökare: Sofia och Ellen som övertog biljetterna till En midsommarnattsdröm.

Dagens korkskallar: medlemmarna på mailinglistan Elit. Att skvallra och prata skit, i enrum med folk man litar på, är en mänsklig och kanske nödvändig vana. Men att tro att en mailinglista är samma sak som att vara bland vänner, det är väl ändå ganska … eljest? Bakom flötet? Rentav korkat?

Dagens insider-citat: ”Om någon kissar på min paj måste dom betala.

Andra bloggar om: , , ,