En impuls fick mig att ta Naja Marie Aidts bok ”Har döden tagit något ifrån dig så ge det tillbaka : Carls bok” från hyllan med nya böcker i Nackabiblioteket, när jag ändå skulle sitta en stund och fika och vänta på min dotter. Det var naturligtvis omöjligt att inte börja gråta; redan på sidan 13 rann tårarna så ymnigt att mitt blåbärsmuffin blev blött och salt.

Naja Marie Aidt är en dansk poet, född på Grönland, bosatt i New York. Mamma till fyra söner. En kväll i mars 2015 föll hennes 25-åriga son ut genom ett fönster och dog.

 

 

Barn ska inte dö. Det är de som ska begrava oss, inte tvärtom. Sorgen och fasan man känner som förälder är obeskrivlig – och det är vad Aidts bok handlar om, obeskrivligheten. Att språket inte räcker till, inte finns, inte går att lita på, krymper, blir till slem.

Trots sin poesi. Trots att hon är författare. Trots sitt hanterande av språket i många år kunde hon inte beskriva eller ens skriva den förlamande chocken och sorgen. Mörkret som sänkte sig. Hon kunde inte ens läsa i detta mörker.

Ett år senare fick hon en bok av någon, Stéphane Mallarmés ”A Tomb for Anatole” där 1800-talspoeten Mallarmé famlar i samma mörker efter sitt barns död. Aidt kände igen sig, ett litet ljusglimmer hittade in och hon fortsatte att läsa om sorg. Med tiden kom orden tillbaka, långsamt. Hon kunde börja skriva om Carls död.

Till slut blev det ”Har döden tagit något ifrån dig så ge det tillbaka : Carls bok”, och jag är så tacksam att jag har läst den. Fast det verkligen var jobbigt bitvis var det ändå mer kärleksfullt och sympatiskt.

Jag fick med mig två saker när jag slutligen hade läst den.

Språket i boken var den ena gåvan. Det är viskningar och rop, ljus och mörker. Ibland står tiden stilla, allt börjar om och om. Ibland flyter det stritt som en flod. Det gjorde det svåra lätt att läsa, och det lätta svårt. Väldigt fint översatt av Johanne Lykke Holm.

Den andra var Carl, som jag aldrig har träffat, men som blev så tydlig. En ung, komplex och väldigt älskad person kom in i mitt liv och kommer alltid att finnas kvar där. Hans mammas, hans familjs kärlek gör honom levande och omöjlig att glömma.

Läs mer:

 

Kommentera