Populärt just nu: att prata om ”vikten av att förklara för invandrare vad som gäller i Sverige”. Alla applåderar, särskilt när det är någon som själv varit invandrare. ”Vi måste våga prata om det här”, säger man, ”nyanlända måste lära sig våra svenska värderingar”

Men de ”svenska” värderingarna är inte mer svenska än potatis. Det är värderingar som delas av många andra rika länder och som handlar om mänskliga rättigheter, respekt för varandra, ansvar för miljön, tolerans mot andra och så vidare. Bra värderingar som borde läras ut (och repeteras) till både invandrare och svennar.

Den här svenska förträffligheten står mig upp i halsen. Om vi har något att dela med oss av så är det inte för att det är svenskt som det är så bra. Det är inte något som har med svenska gener att göra. Då skulle vi knappast ha problem med skatteflykt, alkoholism, ensamhet, kvinnomisshandel, pedofili, fördomsfullhet, kränkande av samers och romers rättigheter, klassklyftor och så vidare.

Den enda anledningen till att Sverige ligger långt framme – på vissa områden – är att vi är ett rikt land som har råd att bry oss om sånt. Vi svenskar har råd att bry oss om nedskräpning, schysst djurhållning, kostens inverkan på hälsan, demokrati, solidaritet etc för att vi har hög BNP, många naturresurser, tillgång till rent vatten och gott om odlingsbar mark, inte varit i krig på evigheter, aldrig varit koloniserade (men själva haft slavkolonier) etc etc. Vi som lever i såna länder har råd att bry oss om miljön, och om mänskliga rättigheter. Fattiga människor i fattiga och/eller djupt odemokratiska länder har det inte, för de måste sätta sin överlevnad först och främst.

”Secular-rational values represent the other extreme and tend to relate to liberal ways of thinking” ”Self-expression values give high priority to protecting the environment, promoting gender equality, and tolerating foreigners and gays and lesbians.” Karta från World Values Survey

”Men vadå vi har väl bra värderingar i Sverige, vi är sekulära och samtidigt frihetliga, vi värnar om barns rättigheter, tillåter homosexualitet och sånt! Det spelar väl ingen roll om vi kallar det svenska värderingar eller mänskliga rättigheter, det är ju i praktiken samma sak?” (säger någon kanske nu).

Jo, det spelar enormt stor roll. Särskilt när vi pratar med nykomlingar. Och med varandra. För om vi kallar humant beteende för ”svenskt”, då säger vi ju att ”svenskt” automatiskt är lika med ”humant”. Som om det berodde på någon slags biologi, i stället för väldigt goda förutsättningar. Om svenskar vore goda ”av naturen” skulle vi ju inte ha några problem alls, och det skulle aldrig förekomma att svenskar smusslade undan skattemiljoner i utlandet, söp och begick brott, söp och misshandlade eller våldtog kvinnor, dog ensamma i misär, fyllde sina datorer med barnporr, sparkade på tiggare, blev nazister, profiterade på andras utsatthet och så vidare.

Självklart ska alla som vill bo här lära sig om Sverige. Så mycket de behöver (om svenska lagar, om svensk politik, om de värderingar som många svenskar är uppfostrade med, om svensk kultur och historia) för att klara att smälta in, att inte göra bort sig eller begå brott av misstag. Precis som en svensk skulle behöva lära sig det grundläggande om att vara medborgare i Sydafrika, Japan eller Indien om hen flyttade dit. Men vi skulle antagligen skulle känna oss ganska förminskade om den indiska borgmästaren sa till oss att vi måste byta ut våra svenska värderingar mot indiska värderingar för att bli fullvärdiga medborgare. Det vore kontraproduktivt och dumt. Vi skulle nog känna oss mycket mer välkomna och redo att bli en del av det indiska samhället om borgmästaren uttryckte en förhoppning om att vi skulle älska den indiska kulturen och kanske lära ut någon passande del av vår egen till dem.

Jag vill gå så långt som att det är livsfarligt att kalla våra goda värderingar för ”svenska”, för att det göder nationalismen och rasismen och alla plattnackar därute som faktiskt tror att svenskar är bättre än andra. Ja, Sverige ligger på många sätt i framkant, men inte tack vare något ärftligt, inte för att vi är svenskar, utan för att vi har lyxen och förmånen att vara födda i ett rikt land med få av de problem som plågar eller har plågat många andra länder och tvingar dem att fokusera på annat: krig, inbördeskrig, svält, diktatur, utsugning, tyranni, fattigdom. Vi har haft en fantastisk tur helt enkelt, som har möjlighet att självförverkliga oss, ha någon form av politiskt inflytande, leva i viss frihet, tänka på vad vi äter och hur vi kan hjälpa andra.

Så sluta att prata om svenska värderingar. ”Bra värderingar som vi gör vårt bästa att leva upp till” vore mer sanningsenligt.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *