Hur bra är dagis för barn? frågar Dilsa Demirbag-Sten i söndagens DN. Bra fråga!

Experternas åsikter går isär. Vissa barnläkare, till exempel Hugo Lagercrantz, tycker att man av hälsoskäl inte ska låta barnen börja på förskola före tre års ålder. Nästan alla experter (och föräldrar) är överens om att barnen inte mår bra av att gå i för stora grupper, eller att ha för långa dagar.

Så resonerar nog de flesta: När mitt barn måste börja på dagis, så vill jag att det ska vara ett bra dagis. Bra personal, små grupper. Och jag försöker göra dagarna så korta som möjligt.

Men det finns också de som envisas med att förskolan är det bästa för barnen. För att:

  • förskolans pedagoger är bättre lämpade att ta hand om barn än de flesta föräldrar
  • barn blir understimulerade om de inte får gå på förskola
  • barn blir lyckligare om deras föräldrar får göra det de helst vill, nämligen jobba

Den sortens argument gör mig så arg. De får bara föräldrar att tvivla ännu mer på sig själva och sin kompetens.

Dessutom är det lögner och dimridåer. Det är propaganda, som hindrar oss från att se vad barn och föräldrar verkligen behöver och att bygga ett samhälle utifrån de verkliga behoven.

Här, här och här (och här) har jag skrivit mer om dagis.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , . Pingat till intressant.se.

8 Replies to “Dagis. Är. Inte. Till. För. Barnen.”

  1. Jag hoppas att det är så. Och jag hoppas att det finns fler förskollärare som är lika tydliga (och kanske modiga) som du och som säger ifrån! Så att alla hör!

  2. Jag är övertygad om att dagis är kanon för min son. Han är en vilde som älskar sitt dagis och behöver stimulansen. Men – det funkar inte för alla barn, det har jag själv sett.

  3. Barn ska inte vara länge på dagis, och det ska vara SMÅ dagis. Småbarnsföräldrar ska jobba halvtid (båda två, om det nu är två). Dessutom ska inte dagis vara alltför pedagogiskt och ha massor av aktiviteter på programmet. Ungarna ska få traska runt och ha lite tråkigt och hitta på saker själva, eller bara sitta och drömma lite, om de känner för det.

  4. Det här är så svåra frågor att diskutera, eftersom det ryms så mycket dåligt föräldrasamvete i dem. Det dåliga samvetet leder till kategoriska ställningstaganden, brösttoner och upprördhet.Naturligtvis är dagis till för föräldrarna. Men framför allt kräver ett samhälle som bygger på pengar och konsumtion att barn tas omhand när föräldrarna lönearbetar. Och de före oss som kämpade för dagis åt alla gjorde det för att kvinnor och deras arbete skulle värderas lika som män och deras arbete. Det målet får vi inte glömma och det är dj-gt viktigt för kvinnorna, trots allt, eftersom det nu en gång är så att även människor mäts efter sitt pengavärde. Naturligtvis ska man ha drömmar om ett bättre samhälle: Där människor inte värderas utifrån sin konsumtion, där mäns och kvinnors arbete värderas lika och där barnen faktiskt, konkret och på alla sätt ses som samhällets viktigaste tillgång för framtiden.Men … nu lever vi ju inte i det där idealsamhället ännu. Socialt sett är det kanske nästan tvärtom; många av oss lever ganska ensamma med våra barn, även om vi lever i en parrelation. Det kan vara svårt att rent ekonomiskt klara tillvaron utan dagis. Nu kommer jag äntligen fram till det som är min POÄNG – dagis KAN kanske i den här situationen i bästa fall ersätta storfamiljen/stort och nära umgänge mellan generationer. Som stöd och hjälp även socialt, psykologiskt etc för både barn och föräldrar. I familjen tilltygade barn får träffa andra vuxna, föräldrar kan få stöd i föräldrarollen osv.Så visst har dagis ett existensberättigande som vårt samhälle ser ut nu. I avvaktan på revolutionen (eller nåt) får väl föräldrarna så gott det går kämpa för bättre dagis och försöka att på egen hand värdera om den egna konsumtionen eller barnen är viktigast.

  5. hanna, det är jättebra med bra dagis och barn som trivs där. Men precis som du skriver fungerar det inte så för alla.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *