Tomten bor i Bromma

Vägen till Alviks tunnelbanestation gick genom ett villaområde. Klockan var över fyra, det var redan ganska mörkt. Ingen hemma allsI nästan alla fönster lyste julstjärnor, julkransar, julänglar … men husen var tomma och tysta. Julbelysningen kastade långa skuggor genom de ödsliga rummen. Vi gick vidare på den tomma vägen. Det var verkligen långt till tunnelbanan, och kallt.

Vad var det? Något rörde sig i ett av fönstren. Vi tittade igen, men det svagt upplysta köket därinnanför var tomt. En adventsstjärna ovanpå kylskåpet spred sin svaga glans. Vi måste ha sett en skugga bara … Nej, nu syntes det igen. En liten gumma gick förbi fönstret, hon höll något i händerna – det såg ut att vara en plåt. Nu gick hon förbi fönstret igen … en doft av pepparkakor letade sig ut genom en fönsterspringa, det luktade ljuvligt. Nygräddade pepparkakor, med glasyr!

Vi vände och gick fram mot huset. Där var gumman igen, vandrade fram och tillbaka framför fönstret. Hon måste vara väldigt upptagen med sitt bakande för hon tittade aldrig åt sidan, var helt koncentrerad på sin plåt. Den underbara doften fyllde våra näsborrar. Vi kunde ju i alla fall fråga om vi inte kunde få smaka på en, bara en liten pepparkaka …

Dörren öppnade sig sakta när vi knackade, men det hördes inte ett ljud inifrån huset. ”Hoho”, ropade vi, men gumman svarade inte. Hon kanske var gammal och lomhörd. Vi fortsatte in genom den mörka hallen, in i köket, vägledda av den lockande lukten av nybakta kakor. Där var dörren till köket, och där gick gumman med sin plåt –

PANG! Med en smäll slog ytterdörren igen bakom oss. Vi vände oss förvirrade mot ljudet och sedan tillbaka mot gumman – mot den lilla gumman – mot den lilla pappgumman som åkte på en lina fram och tillbaka framför fönstret –

Ur mörkret i hallen hördes en skrovlig röst.
”Finns det några snälla barn här?”

(inspirerad av Stationsvakt)

Andra bloggar om: , , , ,

3 thoughts on “Tomten bor i Bromma

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *