Livet vid datorn

Det lyser från sonens rum fast klockan är tre på natten. Herregud, är han fortfarande vaken? När du öppnar dörren sitter han vid datorn, blek och glåmig i skärmljuset. Han skulle ju släcka senast tolv! Han får fem minuter på sig att komma i säng, sen stänger du av strömmen.

Nästa morgon sover han djupt när du öppnar hans dörr halv åtta.
– Upp med dig nu, ropar du, du kommer försent!
– Det är inga lektioner på förmiddagen idag, hörs det från under kuddarna.
Förra veckan var han hemma i tre dagar med ont i halsen, men satt i pyjamas vid datorn hela dagarna och långt in på natten. Vad gör han på internet egentligen? Porrsurfar, spelar våldsamma datorspel eller chattar på skumma mötesplatser? Varför måste han göra det på natten när alla sover? Han vill aldrig att man står bakom honom när han sitter vid datorn heller.

Han måste bli helt utmattad av att sova så lite. Du är övertygad om att det varken är håltimmar eller halsfluss som gör att han inte kommer iväg till skolan. Visst, han är sexton och det är frivilligt att gå på gymnasiet, men han verkar ju inte förstå sitt eget bästa!

Internet är en självklar del av ungdomars liv idag, men när vi själva var tonåringar visste de flesta av oss inte ens att det existerade. Vi har fattat att det både finns bra och dåliga saker att göra med datorn. Men hur ska vi få reda på vad det är just våra ungar gör, och kan vi påverka det på något sätt?

”Jag frågade mina barn om de brukar vara på Lunarstorm”, säger Mia. ”Äldsta dottern fnös, men några dagar senare när jag kom in i hennes rum visade hon mig sitt favoritställe som är ett annat, liknande. Sonen vill absolut inte berätta, men han sitter inte så ofta vid datorn så det känns inte som något problem. Och yngsta dottern spelar mest datorspel, både skjutspel och byggspel. Skjutspelen är inte så trevliga, men jag kan inte göra mycket mer än att försöka få henne att berätta om det, kolla hur hon tänker. Jag har inte märkt att det skulle påverka henne negativt.”

Många föräldrar vill ha regler om tidsbegränsat spelande och surfning för hälsans skull. Det är lättare än att försöka påverka vilka spel eller webbplatser som barnen får använda. ”Jag lyssnar på deras åsikter, men de skulle aldrig få bestämma vad jag ska göra. Det är som om de skulle bestämma vilka böcker jag ska läsa, eller vilken musik jag ska lyssna på”, säger Ichii.

Zacharias, 15, är inne på samma linje: ”Varför kan de inte låta en bestämma själv? Jag lägger mig ju knappast i vad de äter, när de går och lägger sig, hur mycket de dricker eller om de porrsurfar. Tror de verkligen att jag inte har någon koll alls? Att jag ska bli en förtidspensionerad alkis? Bara för att de var totala miffon när de var tonåringar själva. Live and let live, säger jag.”

Anledningen till att man är orolig är ofta att man inte vet. Istället föreställer man sig olika saker, eller tar saker för givet fast det kanske är fel. ”Min pappa var jätteorolig när jag var på internetcafe”, säger Linus som är 14 år. ”Men till slut kom vi på att han skulle gå dit när inte jag var där och titta runt lite, så att han kunde se själv att det inte var så farligt. Det är verkligen ett lugnt ställe och det fattade han ju när han hade varit där. Nu är han inte orolig längre.”

del 4: Lite ledsen eller tungt deppig

Den här texten ingår i broschyren Närkontakt, Om tonåringar och föräldraskap som jag skrev i mars 2006 på uppdrag av Stockholms Stad, och i samråd med psykologer i Kometprogrammet. Broschyren skickades ut till alla familjer med barn mellan 13-17 år i Stor-Stockholm. Du kan läsa alla texterna här, eller gå till broschyrens hemsida där du även kan ladda ner den som pdf-fil.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *