Ni kommer inte att få höra mig som Sommarpratare i P1 i år. Och troligen inte nästa eller nästnästa år heller. Det är nånting vi får leva med. Ingen från P1-redaktionen kommer att ringa och be mig att berätta om allt intressant jag har i mitt huvud och spela mina favoritlåtar i radio.

Jag vet inte om det är bra eller dåligt. Varje gång listan över årets Sommarpratare kommer ser jag fram emot att höra flera av programmen. Sen brukar jag missa hälften och bli besviken på resten. Vissa av Pratarna verkar supercoola när man läser om dem eller ser dem på scen, men sen pratar de om sömniga minnen, har mesiga åsikter och spelar ointressanta låtar. Skulle jag verkligen kunna vara lika tråkig? Eller lika minnesvärd som de mest lyckade pratarna? Som Lena Andersson (i år), Mustafa Can (2003) och Måns Herngren (1986)?

Ett tag tänkte jag göra ett eget sommarprat här men som vanligt tänkte jag för länge och blev omsprungen av andra do-it-yourself-sommarpratare.
Dont cast pods after dark
Sen kom jag på att man kunde starta en bloggosfär-sommarpodcasting-sida, men det föll på att jag inte ens vet hur podcasting funkar (varje gång jag hör ordet ser jag bara de kusliga pumporna framför mig). Nån annan kanske vill, nästa sommar. Och då kanske jag tillochmed har lärt mig podcasta!

Tills dess ska jag fila på mitt program. Jag ska prata om döden, tidsresor, politiska biosfärer, galna barnmorskor, terrorister och livslång kärlek. Samt troligtvis om mina promenader med Nietzsche, Jesus och Tezla, om sex, cybernetiska implantat, gåtor och om att vara en rik själ i en pank människas kropp.

(Av en ren slump råkar alla dessa ämnen ligga som påbörjade blogginlägg i mina drafts. Jag börjar skriva om nånting jätteviktigt och så förirrar jag mig ut på nätet och så plötstligt har det gått en timme och så är maten klar, men inte inlägget.)

Och så ska ni få höra bra musik: Teddybears, Jamiroquai, CK, Nino Rota, Clash, Neil Young, Trüby Trio, Mama Cass, Tjajkovskij, Pink Floyd, Beastie Boys, Nina Simone, Saint-Saens, Shirley Bassey, Queen, RHCP, Mozart, Black Eyed Peas, Robbie Williams, Johnny Cash, Michael Jackson, Satchmo, Basement Jaxx, Fastball, Jon Brion och lite Steven Curtis Chapman. Och en massa annat.

Det kommer att bli så romantiskt och upprörande!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *